- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
281

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

281

bårdstötar, för hvilka Beurreus signade död till jorden.
Tre dagar låg lians kropp på gärdet, üfverhöljd af
några granrisqvistar. Sedan fördes ban till Ekerö kyrka
och begrafdes. På gärdet, der ban mördades, finnes
en kalla, som länge till hans minne kallades Dionysii
källa.

När Beurreus var dödad, sände konungen
befallning till slottet, ali alla fångarna skulle aflifvas,
undanlagande herr Slen. Derpå begaf han sig sjelf
längre bort in i skogar och utmärker, så att ingen visste,
hvart han tagit vägen.

Peder Gadd hade befälet på Uppsala slott. Då
han fick Eriks befallning om de andra herrarnas
aflif-vande, gick han till Göran Persson och begärde dess
råd. Göran satt då och spelte kort. Han svarade
korteligen: Jag hvarken vel eller vill vela något i
denna sak. Råd dig sjelf! Peder Gadd
sammankallade då knektarna och tillsporde dem: om de ville
rält hålla sin trohetsed mot konung Erik. De svarade
ja! Ytterligare frågade han, om de kände den dom,
som på Svartsjö blifvit fälld öfver de fångne herrarna.
De nekade härtill. Peder Gadd sade: Men jag känner
den domen, och vet, ali den går på dessa herrars lif.
Konungen vill ej låta utföra dem på afrättsplatsen
för deras fruars skull, ulan har befallt mig ali döda
dem här. I skolen dertill hjelpa, derest i ej viljen
falla i konungens ogunst. De vågade ej säga
deremot, utan gingo till gref Svantes fängelse. Först togo
de af sig alla sidovapen, att ej Sturen skulle kunna
rycka till sig ett af dem och dermed försvara sig.
Sedan öppnade de dörren och en af knektarna gick in,
låtsade vara rusig, raglade och stötte till Sturen. Denne
sade vänligt: Min vän, har du druckit ditt öl, så gack
och hvila dig! Knekten sade då till de andra: Jag
kan icke göra del. — Kan ej du, så kan jag, sade
en annan, och befallde så Sturens dräng komma ut
efter maten. Då denne ej skyndade sig nog, ryckte han
ut honom så häftigt, att han mot dörren stötte näsa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:15 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/3/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free