- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
289

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

289

köping och en del af Norrköping brändes, somliga af
danskarna, andra af svenskarna för att hindra danskärna.
I Skenninge, midt i den bördiga hvetebygden, tog
Daniel. Rantzow sitt högqvarter.

Erik skulle nu försvara riket; men ban ville
ogerna sända knektarna från sig; ty ban fruktade, att de
då skulle förledas till uppror mot honom sjelf. Svårt
var ock oin anförare. At sina bröder tordes han ej
anförtro hären; de kunde dermed afsätta honom sjelf.
Herrarna voro af samma skäl misstänkta. Slutligen
utnämndes Per Brahe och Hogenskild Bjelke till
höfvids-män för de troppar, som sändes ned till Östergötland.
Dessa herrar voro dock inga stora bärförare. De
lägrade sig vid Kungs-Norrby, troende sig fullkomligt
säkra på norra sidan Motala-ån. Men de bedrogo sig.;
Daniel Piantzow hade utspanat ett vad ej långt från
Norrby. Den 15 Januari 1568 gick han Öfver och
angrep svenska lägret just i dagningen. Lägret var illa
belastadt och ej bättre bevakadt. Danskarna bröto sig
snart derin och svenskarna, utan att försöka motstånd,
begynte fly, både knekt och höfdinge. De hunno ej
alla i hast få reda på sina stöflor och skor, utan
började springa barfota i snön, men detta blef för kallt.
Då togo några sina bälgskinnsvantar, satte dem på
fötterna och sprungo sedan så länge krafter och vantar
räckte. Rantzow fick 150 fångar, sju kanoner och
svenskarnas fältkassa samt ali deras tross.

Det var ej heller lätt att vara fältherre åt konung
Erik. Hans misstroende var 3å stort, att han skref till
gina hemliga vänner i hären, att ej lyda andra
befallningar än dem, han sjelf undertecknat. I samma
afsigt sände ban ned några af sina drabanter, hvilka,
förklädda till bönder, sålde matvaror i hären, och
under detsamma hemligt varnade och tillsade knektarna
strängeligen att icke låta föra sig någorstädes, förr än
konungen sjelf kommit ned. Härigenom uppstod
missnöje och oro inoin hufvudhären, så att den förblef
Fryxells lier. III. 13

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:15 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/3/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free