- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
292

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

292 -

silfver, lian under sin sjukdom der utdelat. Till
hertig Johan skref han och förklarade deras förlikning
ogilllig, emedan den under Eriks svaghet blifvit
uppsatt. Hertigen skulle nu säga, om han ville hålla sig
till svenska eller pålska partiet. Sluiligen utfärdade
han påbud om en allmännelig tacksägelsefest, som
öfver bela riket skulle firas för konungens återvunna
helsas skull.

Med sin helsa hade Erik återfått sin förra
grymhet. Redan före sitt fullkomliga frikännande hade
Göran Persson under fälttåget kommit ned till konung
Erik. Det hände då en dag, att Göran och en annan
sekreterare vid namn Mårten Heising voro ensamme
inue i tältet hos konungen. Då aflossades utanför i
lägret en kanon. Ack! utropade konungen, om den
kulan ginge tvärtigenom den trolösa rödskäggingen. Han
menade hertig Johan. Mårten Heising sade då: Vare
en sådan olycka långt från eders majestäts broder!
Måtte kulan häldre gå tvärtigenom Göran Persson,
som åter stämplar oenighet! Vid dessa ord rusade
Erik upp, fattade en eldgaffel och genomborrade
dermed Mårten Heising. Någon tid derefter dog denne af
såret; och Erik ångrade sin öfverilning, men försent.

Ivan i Ryssland hade ej glömt den smälek, han
af pålackarna under silt frieri lidit. Han eftersträfvade
högeligen att få prinsessan Katrina i silt våld, och
begärde derföre en gång, att Erik skulle sända honom
denna furstinna. Erik, angelägen om hans vänskap,
var nog oförståndig att jaka härtill. Han ämnade i
nödfall låta verkställa dödsdomen öfver Johan och sedan
sända Katrina till Ryssland. Detta löfte gafs i
hemlighet år 15G6. Nu, år 1568, kom en stor rysk
beskickning och yrkade offentligen på fullgörandet deraf. Erik
kom i den största förlägenhet. Om ban ock velat, så
kunde han ej nu hålla sitt löfte; Johan och Katrina
voro båda fria. Han sökte förmå ryssarna ntt afstå
från deras orimliga begäran; ja, ban erkände sitt löfte
hafva varit förhastadt och okristligt. Men ryssarna ville

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:15 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/3/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free