- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
295

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

295

Dà De la Gardie kom till hertig Johan, var ännu
intet beslut fattadt om Eriks afsättande. De la Gardie
var skarpsynt. Han förutsåg att Erik skulle och
kanske borde falla, och lärer hafva varit den första, som
dristat öppet föreslå Eriks afsättande. Förslaget blef ej
illa ansedt; med De Id Gardies hjelp uppgjordes vidare
hela planen; gevär anskaffades, anhängare värfvades,
bland dessa sednare hertig Karl och de flesta af högre
adeln.

Straxt efter Eriks bröllop samlade hertigarna sitt
folk i Eskilstuna och redo ned till Östergötland.
Deras plan var att taga Wadstena. Den utfördes lyckligt
af hertig Karl, som öfverraskade slottet, medan
besättningen satt vid frukostbordet. Johan omfamnade i
glädjen budbäraren häroin, och skyndade dit. Han kom
den 13 Juni, och pä samma tid en mängd hans
anhängare. Sten Eriksson Lejonhufvud och Ture Bjelke
först, sedan Gustaf och Erik Stenbock, Gustaf Banér,
Axel Bjelke, Göran Gyllenstjerna; äfven den olyckliga
Märta Lejonhufvud, ledd af sorg och hämnd. Det
krigsfolk, som först öfvergick till hertigarna, voro 300
af de tyska ryttare, som Erik hade straffat för feghet
i slaget vid Svarterå. De sammansvurne hade stämt
allmogen pä en viss dag till Wadstena. Johan
framträdde då på borggården, och talade om rikets
olyckliga tillstånd, så olika mol för åtta år sedan. Då
fyllda, nu tomma skallkamrar. Då frid, nu krig på
alla sidor. Då allmänt och enskildt välstånd; nu
riket utarmadt, land och städer härjade, innevånarne
utblottade, husville, sårade, fängslade, eller slagne. Alt
anklaga sin konung och broder är svårt; svårare ali
se fäderneslandets fall. Eget lidande ville Johan
förlåta, äfven fosterlandets i det längsta; men kunde del
ej mer. Oskyldiga undersåtares blod ropade hämnd.
Förlikningar voro fåfänga. Erik har sjelf slutit ock
brutit sådana, icke en ulan flere gånger; ingen kunde
tro honom; ingen kunde heller vänta bättre regering
af honom, som log råd af nedrigt födda och sinnade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:15 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/3/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free