- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
299

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

299

ämnade sända enkedrottningen och sina systrar till
rvs-seu; han kunde derigenom af bröderna tvinga sig till
bättre villkor. Fruntimmerna började derföre högeligen
frukta; likaså hertig Magnus af Saxeu, som förutsåg
Eriks fall, och de beslöto fly. Enkedrottningen och
prinsessorna foro en dag ut att förlusta sig på Mälaren.
L)e lade till lands vid ett öfverenskommo ställe, der
hertigen af Saxen med 90 ryttare väntade dem;
hvarpå de redo hastigt öfver till hertigarna, som nu redan
voro halfvägs mellan Uppsala och Stockholm. Äfven
andra flydde Eriks sjunkande lycka. Klas Fleming gick
öfver vid ett utfall mot Gripsholm. Ivar Stjernkors
sändes af Erik att bibehålla Finland; knapt ditkommen
intog ban Abo slott och samlade krigsfolk för
hertigarnas räkning. Likaså flere andra. Den bedragne Erik
lät då spänna ett tåg tvärtöfver Stortorget, och på
detsamma upphänga alla de bref med försäkringar om
trohet och tillgifvenhet, som han fått af de nu
upproriska hertigarna och herrarna. Han gick der bredvid,
och pekade på de öppna brefven och derunder
hängande stora sigillen. A’u kunnen i se, sade han till
borgrarna, om jag haft skäl till mina misstankar.

Den 17 September koin underrättelse, att
hertigarnas folk nalkades staden. Erik och Göran Persson
stego upp i tornet Tre Kronor för att se, om så
förhöll sig. Knapt voro de uppkomna, förr än de
tvde-ligen kunde skönja, först hertigarnas, fanor och sedan
deras folk, huru det ryckte fram på Piörstrandsängen.
Vid denna syn tego konungen och gunstlingen en stund
Slutligen sade Göran: Om J, nådigste herre, hade följt
mitt rad, och straxt efter domen laggt hertig Johans
hufvud mellan hans fötter, så vore delta ogjordt. —
Du säger något, svarade konungen.

Hertigarnas folk drog fram ända till Brunkeberg.
Då gjorde konungen emot dem ett skarpt utfall. Sjelf
anförde ban sitt folk och fäktade med utmärkt
tapperhet. I höjden af sitt raseri sökte ban ifrigt att
komma i handgemäng med hertig Johan; men denne var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:15 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/3/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free