Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303
sitt sadelrör emot honom, och befallte honom gifva
sig fången, eljest gällde del lifvet. Erik fällde värjan,
räckte ut sin hand och sade: Jag är eder fånge, herr
Sten. I detsamma kom en drabant och stack herr
Sten genom lifvet, att han föll af hästen och straxt
derefter dog. Konungen, sålunda befriad, fick se De
la Gardie, sprang dit och rände honom värjan genom
armen. Anders Rålamb blef äfven sårad. Sålunda
hejdades de anfallande, och Erik med sina drabanter
kom in uti slottet och fick stänga portarna om sig.
Han vände sig nu till dalkarlarna på slottet; han
påminte dem den trohet, de i nödens stund visat gamle
konung Gustaf; och bad dem nu göra sonen samma
goda bistånd. Dalkarlarna lofvade det, och Erik
började rusta sig till ytterligare försvar. Nu kom Per
Brahe och började underhandla med de dalkarlar, som
stodo på muren. Dessa syntes ej obenägna att
uppgifva slottet. En drabant sprang med underrättelsen
härom till Erik, som nu var sysselsatt i rustkammaren.
Denne ville då med sina drabanter kasta sig in i
tornet Tre Kronor, der försvara sig, och slutligen häldre
spränga sig i luften än nedstiga i fängelse. Då kom
bud, att hertig Karl vore utanför slottet och begärde
ett samtal med konungen. Erik ändrade föresats och
steg upp på muren, hvarest ban fick se Karl till häst
i full harnesk; äfven i full vrede öfver morbroderns,
herr Stens död. Erik sade sig häri oskyldig, och erböd
sig att utlemna den drabanten, som stuckit herr Sten*).
Härpå följde en underhandling. Erik begärde Svartsjö
och Färingsöen samt en mild medfart. Karl säges
hafva lofvat detta, hvarpå Erik steg ned af muren, gick
ut ur slottet och följde Karl till Storkyrkan för att
ytterligare afhandla saken. Der blef en skarp ordvexling;
alla tadlade, ingen försvarade Erik, utom hans hfmedi-
* Denne drabant, som troget försvarade sin lagliga
konung, men nu af denne öfvergafs, blef seiLan àf herrarna
dömd till en pinsam död, och måste undergå den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
