- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
304

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

304

kus Lemnius, som bad dem hafva medlidande med
körningens svaghet. Han måste afsäga sig regeringen mot
löfte om ett hederligt fängelse. Under liden hade
dalkarlarna uppgifvit slottet at Per Brahe. När samtalet
i kyrkan var slut, sattes Erik i fängsligt förvar, först i
sina förra rum, sedan i det nu tömda herr Eskils
gemak. Detta skedde på samma dag och nära samma
timma, på hvilken fadren, konung Gustaf, för åtta år
sedan dött.

Hertigarnas krigsfolk företogo sig emedlertid att
plundra Göran Perssons och några hans anhängares
hus. Då ingen hindrade dem, fortforo de dermed
hela dagen, och angrepo äfven de ryska sändebuden.
Men hertig Kail fick veta del, och förstod, att mycket
ondt kunde komma af sändebudens oförrättande. Han
skyndade dit, och befallde knektarna upphöra. Då de
ej ville lyda, sprang han in och svängde svärdet bland
dem, låtande dem smaka, somliga flatan, andra eggen
deraf, tills de alla sprungo ut. Så återställde ban fred
och lugn i staden innan aftonen.

Hertig Karl hade alltid gått före med krigsfolket
och intagit slotten, slagit konungens troppar och
slutligen fångat honom sjelf. Johan, omgifven af herrarna,
hade följt efter, och under tiden hemligt tagit deras
löfte, att han ensam skulle blifva konung, tvärtemot
förbundet i Wadstena. Karl såg och förstod
förberedelserna härtill. Johans trolöshet harmade honom mest.
Att yrka på sin andel uti regeringen och riket, dertill
hade ban ej nog magt; kanske ej heller vilja; en
sådan delning hade ej blifvit förmånlig för
fäderneslandet. Han biföll derföre, att Johan ensam skulle blifva
konung; hvaremot denne måste lofva Karl hans hertig—
dome enligt fadrens testamente, utan de inskränkningar
i magt, som Erik infört genom Arboga fördrag. Då
detta var afgjordt, höll Johan, dagen efter Eriks
fängslande, sitt högtidliga intåg i Stockholm, utropades till
konung och »hyllades af hertig Karl, rådet och
borgerskapet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:15 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/3/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free