- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
311

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

311

skulle en annan hop af de sammansvurna skynda till
Gripsholm och befria Erik. Sådan var planen. Den
blef ej utförd. Johan, troligen misstänkande förräderi,
lät straxt förut inställa hela svärdsdansen *j; hvarefter
upprorsförslagen afstannade.

En bland de sammansvurne, Kuningham, gifte och
satte sig ned här i Sverge. Han kom straxt i stor
gunst hos Johan och blef öfverhopad ined många
välgerningar. Rörd häraf, upptäckte ban
sammansvärjningen, och på hans vittnesbörd anklagades Mornay och
de öfrige. De nekade alla och ihärdigt. Kuningham
mägtade ej framföra något giltigt vittnesbörd emot dem.
Då fordrade de tillbaka, att Kuningham, som genom
falsk anklagelse stämplat efter så många redliga mäns
lif, borde sjelf straffas till lifvet. Johan ville nedlägga
bela tvisten, ban bad länge för Kuningham; men
Mornay och skottarna ropade högt och trottsigt efter hans
blod. Johan gaf efter och den oskyldige blef halshuggen.

Johan hyste dock stort misstroende till Mornay
och skottarna. För att blifva af med dem, sändes de
till Liffland. Någon tid efter Kuninghams död hände
sig, att dessa skottar ledo ett betydligt nederlag. De
återstående voro drifna till förtviflan. Deras missnöje
vände sig mot Mornay främst, och de påstodo, att ban
undanhållit deras sold. Slutligen förebrådde de honom
öppet den gemensamma sammangaddningen mot Johan.
Detta berättades straxt i Stockholm. Några af de
sammansvurna rymde dervid ur riket; men den djerfve
Mornay reste till hertig Karl i Nyköping, sade sig vara
oskyldig och begärde beskydd, som ban ock fick, ehuru
Johan utfordrade honom. Slutligen blefvo ryktet och
bevisen för hans brottslighet allt lör starka, så att Karl
lät sätta honom i fängsligt förvar. Då bröt Mornay
sig ut, och tog till flykten. Karl skickade folk efter

*) Enligt eji annan berättelse blef den verkligen uppförd.
Flere gånger derunder ämnade Mornay gifva tecknet,
och stöta till Johan, mon hvarje gång fattades haa af eu
rysning, och kunde ej förmä sig dertill.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:15 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/3/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free