- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 31. Fredriks regering. H. 1. Tiden från 1720 till 1734 /
62

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ändringen anmärktes; men blef då förklarad som en
vårdslöshet af renskrifvaren *). Två dagar sednare
skulle den kungliga propositionen af landtmarskalken
å ständernas vägnar besvaras. Lagerberg iakttog
tillfället att på samma gång framkasta ord, hvilka kunde
anses som genmäle äfven på Fredriks ofvannämnde
bref. Han uttalade, och det både öppet och värdigt,
det nya regeringssättets grundsatser och tillika en
bestämd insaga mot de planer, man trodde konungen
hysa. Der sades bland annat: när Öfvcrheten ser
mera på sin magt, sin myndighet, sill herravälde, sin
ära, ä?i på nndersåtarnes kärlek, förkofring, välgång
och lycksalighet, då finner hon fuller till en tid det
förra, som mycket mindre är; men förlorar del
sednare, som dock är lusen gånger större och nyttigare.

— — Om hos Öfverhelen aldrig tryta gudfruktighet,
rättvisa, nåd och mildhet och hos undersålarne aldrig
kärlek, vördnad och trohet: då har den kongliga
magien sin rätta och sannskyldiga verkan, dess myndighet
sin kraft, dess herravälde sin frukt, dess höghet sin
prydnad och dess ära sin fasta grund m. m. Talet
blef genast och med adelns enhälliga bifall tryckt.
Landshöfding Creutz förbehöll sig att få bestrida
kostnaderna 2) och lät vid tryckningen ofvanstående
ordalag och några deras likar sättas med ovanligt stora,
i ögat fallande stilar. Sedermera utdelade han åt alla
riddarhusets medlemmar exemplar deraf, och skriften
blef allmänt kringspridd. Den väckte mycket
uppseende och vann mycket bifall, och ständerna begärde,
att konungen måtte låta veta, hvilka de af honom så
kallade illvilliga orostiftarne vore, på det att dylika
missgerningsmän kunde till välförtjent straff befordras.
Men Fredrik hade försprungit sig. Han mägtade
icke uppgifva ett enda namn, icke anskaffa ett enda
bevis.

1) Österr. min. br. d. 10 Febr. 1725.

2) Adelns prot. d. 29 Jan. 1725.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:18:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/31/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free