Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var med anledning af dessa ömsesidiga tänkesätt,
som man sedermera hörde en och annan påstå, att
riksdagen 1723 var en bland de vackraste, de mest
ärofulla, svenska folket någonsin upplefvat.
Vi hafva tecknat det sätt, hvarpå rådet i
förbund med de tre högre stånden lyckades upprätthålla
den nya statsförfattningen. Förnämsta äran deraf
tillerkändes åt landtmarskalken. Sven Lagerberg, hette
det Öfverallt, Sven Lagerberg är den, som räddat
svenska friheten. Kanske har dock Fredriks uppförande
i än högre grad bidragit till nämnde utgång. Franska
ministern skref till sitt hof följande ord ’): så snart
Sver-ge får en duglig regent, skall statshvälfningen efter all
anledning kunna genomföras. Att den nu misslyckats,
dertill är konungen ensam orsak. Enhvar, som
betraktar de använda personligheterna, medlen och
åt-gerderna, kan ej annat än instämma i sistnämnde
omdöme.
Följderna af det misslyckade försöket må
slutligen med några ord påpekas. Fredriks anseende
sjönk djupt. Man litade ej mer på några hans
löften ; man trodde ej mer på någon hans duglighet;
man vågade ej mer för hans skuld blottställa sig för
någon fara. Man ville det ej heller. De flesta
förlorade lusten att skaffa honom den regentmagt, till
hvilken han visat sig både ovärdig och oskicklig.
Exemplet af en sådan personlighet på tronen var för
svenskarna en ny uppmaning till sjelfstyrelse och till
bibehållande af den konungamagtens inskränkning,
som engång blifvit införd. — En annan följd bestod
deri, att mellan öfverhet och undersåtare grundlädes
ett misstroende, en ovilja, som ofta och ömsesidigt
uppenbarade sig medelst bittra ord och retsamma
åt-gerder, stundom föranledda icke af behof att försvara
sig sjelf, utan af begär att förarga motparten. — Tredje
följden rar, att mellan rådet och ständerna i några
1) Franska min. br. Okt.—Nov 1723, samt A.pr. 1731.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
