- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 32. Fredriks regering. H. 2. Arvid Bernhard Horn och hans samtida /
22

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vi taia ej om motpartiets, än mindre om
nidskrif-varnes beskyllningar. Men äfven de flesta
främmande sändebud från den tiden, vare sig anhängare,
motståndare, eller blott åskådare, beskrifva honom som
fin och slug, men vacklande och opålitlig, stolt i
lycka, krypande i olycka. Han var, hette det vidare,
mycket lysande, men ofta med falska juveler. Afven
opartiska svenskar halva tecknat honom på samma sätt,
och ju mer man lär känna händelser och
förhållanden, desto mer finner man skäl att instämma i dessa
omdömen.

En annan mot Gyllenborg rigtad tillvitelse är
den, att han städse jagades af gränslös fåfänga och
utmärkelselystnad. Många samtidingar, och det ur
alla partier, påstodo, att den egentliga orsaken till
hans oupphörliga angrepp mot Arvid Horn låg i en
äregirighet, som omöjligen kunde gifva sig till freds,
förr än platsen af kansli-president blifvit uppnidd.
Sträfvandet efter detta mål, sade man, var enda fasta
punkten i Gyllenborgs lör öfrigt vacklande och
omby tliga politik.

Och likväl var han i egentliga
statsmanna-egen-skaper mycket underlägsen den medtäflare, lian
sålunda ville undantränga. Gyllenborg kunde visserligen
sammanskrifva vackra verser och qvicka uppsatser;
men hvad, som dervid hjelpte skalden och
skriftställaren, nämligen en liflig inbiilningskraft, det bidrog att
stjeipa statsmannen. I förening med och till tjenst
åt en stark personlig ärelystnad har den icke en
utan fiere gånger och det vid vigtiga tillfällen lockat
honom att grunda sina planer mer på skenbilder än
på verklighet, mer på lysande luftslott än på lugn
beräkning. Vi hafva redan framlaggt några bevis i
den vägen; t. ex. hur han ville år 1717 locka Karl
den tolfte till ett fälttåg i Skottland l), och 1734
sitt fädernesland till inblandning i polska tronföljare-

i 2S9. 45. 46.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:03:48 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/32/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free