- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 32. Fredriks regering. H. 2. Arvid Bernhard Horn och hans samtida /
33

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Förhållandet var nämligen, att Karl den tolfte
uppfostrade och efterlemnade ytterst få personer af
krigsvetenskaplig bildning och icke en enda fältherre
i ordets högre bemärkelse. Vid sitt uppstigande på
tronen mottog han ett icke obetydligt antal svenska
officerare, som under Dahlberg och Stuart inhemtat
befästnings- och belägrings-konsten. Till följe af
krigets skiften bortrycktes de flesta bland dem snart
nog; men inga andra blefvo bildade till efterträdare,
hvarföre ock konungen under sednare fälttågen
måste, när sådana företag kommo i fråga, åtnöjas med
vanliga svenska officerare, och slutligen till och med
nödgades införskrifva, i ämnet kunniga utländningar,
en Maigret, Sicre, Folard, m. fl. Ungefär på samma
sätt var förhållandet med fältherrar. Vid sitt
uppstigande på tronen fick Karl mottaga trenne
utmärkta krigsböfdingar, nämligen Lewenhaupt,
Rehn-skiöld och Stenbock ’), alla utbildade genom
tjenstgör-ning i främmande härar, men alla i sin krigiska
verksamhet albrutna genom iråkad fångenskap, de två
lörsta 1701), den tredje 1713. Det är en högst
besynnerlig företeelse, att under Karl den tolftes
adertonåriga fejder och de tillfällen till krigisk
utbildning, som derunder bort förekomma, har likväl
icke blifvit uppfostrad en enda krigare, som kunde
fylla de äldre fältherrarnas plats; och efter dessas,
Lewenhaupts, Nieroths, Rehnskölds och Stenbocks,
bortgång, mägtade ej heller Karl och hans härar
tillkämpa sig en enda betydligare fördel, utan fingo i
stället vidkännas oupphörliga nederlag. De
fostersöner af Karls egna fälttåg, Krassau, Lagercrona och
Lybecker, åt hvilka han anförtrodde högre och
sjelf-ständiga befäl, och derigenom utmärkte framför an-

1) Hit kunde ock i någon mån räknas segraren vid
War-scliau 1705, den under Karl den elftes krig uppfostrade
Nieroth.

Fryxelts Uer. XXXII. 3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:18:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/32/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free