Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
duktionen. Följden blef, att de flesta bland dem
stannade på sina gods och lefde der som ett slags
sjelfständiga småfurstar, befriade från sin
lydnads-pligt under den danska närboende konungen, och föga
bekymrande sig om den aflägsna svenska; viljande
häldre umbära denne sednares ynnestbevis, än att i
hans, envåldskonungens, hof beqväma sig till den
undergifvenhet, svenska adeln måste ådagalägga. Till
följe af dessa omständigheter och af en sålunda från
både Danmark och Sverge afsöndrad ställning, hade
hos skånska adeln utvecklat sig, bredvid
sjelfständig-heten, också mycket sjelfsvåld, hvilket, i någon mån
tygladt af Karl den elfte, hade sedermera och under
villervallan af Karl den tolftes styrelse förvandlats
till en verklig laglöshet, som likväl begynte taga form
af vanans, af häfdens lag. I dess sköte och skydd
alstrades en mängd personligheter, utmärkta genom
besynnerligt både lynne och uppförande, och gamla
sägner omtala flere dylika, skarpt utpräglade bilder
af tiden, orten och samhällsklassen. Vi anföra några
exempel på de öfverdrifter, till hvilka sjelfsvåldet
någon gång stegrades.
En personlighet af ofvannämnde slag, den så
kallade galna Ridderschanlz, tvingade vid något
tillfälle en bonde att krypa först genom en tjärtunna
och derpå genom en fjäderbolster. En annan gång
och efter en hel lördagsnatt, tillbragt i dryckenskap,
har han jemnte kamrater, klädda i blotta skjortorna
och med dragna värjor i hand, rusat ut på torget
och der begynt dansa omkring midt framför det till
ottesången gående stadsfolket; detta i Halmstad, der
dock sjelfva länsstyrelsen egde sitt säte. En tredje
gång och, emedan det berättades, huru lanshöfdingens
döttrar låtit förstå sin önskan att få se en så
besynnerlig herre, tog han hatt på hufvudet, drog
ryttare-stöflar på benen och spände bälte med värja kring
lifvet, i hvilken utstyrsel, men för öfrigt alldeles
naken, han passade på, när bemälte fruntimmer kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
