- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 32. Fredriks regering. H. 2. Arvid Bernhard Horn och hans samtida /
43

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den andra. Vi minnas de skarpa anmärkningar, med
hvilka han under riksdagen 1714 angrep den
frånvarande Karl den tolfte ’); men ock de högstämda
lolord, med hvilka han 1717 uppvaktade den
hemkomne 2), likasom för att utplåna minnet af det förra
klandret. Men vi minnas ock, huru Karl det
oak-tadt afslog åtskilliga hans gjorda ansökningar om
adelskap och om någon frihet från utskrifning, m. m.
Efter konungens död och under riksdagen 1719 ville
Svedberg åt regenten förskaffa större magt, än den
nya regeringsformen medgaf, och kort derefter
började ryktet omtala, huru han sökt ingifva drottningen
misstroende mot undersåtarne, och huru han t. ex.
uppmanat henne att förlita sig på de sednare väl /öre
men icke efter kröningen. Härom uppstodo mellan
honom och arkiater Iliben häftiga tvister, hvilka
slutligen togo en för biskopen så ofördelaktig
vändning, att han blef från Hemliga Utskottet bortvisad.
Han sjelf påstod väl sedermera, att hans ord alsett
endast det misstroende, Karl den elfte hade i nämnde
hänseende hyst, och Ulrika Eleonora sade sig aldrig
halva hört Svedberg fälla det yttrande, för hvilket
han klandrades. Men saken tyckes hafva i någon
mån varit sjuk; ty Svedberg kom ej åter in i
Hemliga Utskottet, utan reste i stället från riksdagen tlere
veckor, innan dess göromål hunno afslutas. Vi lemna
derhän, i hvad grad den nu mot honom uppenbarade
oviljan var föranledd af smickret 1717 för Karl den
tolfte, eller af rådet 1719 till Ulrika Eleonora, eller
af den visade benägenheten for ökad konungamagt.
Svedberg sjelf har som orsak uppgifvit adelns ovilja
deröfver, att han tadlat dess missbruk så väl att åt
sina döttrar gifva namnet af fröken (?), såsom ock
alt lemna sina patronella pastorat åt ovärdiga
personer.

1) 3-6. 118 —1’24. 2S. 172—203.

2) 2?. 1! 9, 120.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:18:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/32/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free