- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 32. Fredriks regering. H. 2. Arvid Bernhard Horn och hans samtida /
49

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i högre grad än han varit beprisade för kristligt
tänkesätt och lefveme. Man har under en tid af hundrade
år framställt honom såsom ett gudaktighetens och den
lutherska bekännelsens helgon, martyr och blodsvittne.
En sednare författare har till och med förordat
egna gudstjenster egnade åt minnet af honom och
lians likar *). Sådana yttranden påkalla en närmare
granskning af personen och förhållandet.

Alla partier teckna Tollstadius såsom en man,
utrustad med stor talegåfva och brinnande nit, och
hans predikningar såsom utmärkta, icke genom snille,
lärdom eller skarpsinnighet, men så mycket mer
genom lättfattlig klarhet, och framför allt genom en
värma och en innerlighet, som i ord och ton, i
åtbörder och blick uttalade sig med så hänförande
hjertlighet, att de betagna åhörarne hviskade sins
emellan: är det en menniska eller är det en engel,
som står der uppe på predikstolen? Ehvar han
tjenst-gjorde, voro kyrkorna öfverfyllda, och med sina
bevekande ord framkallade han ena gången rika gåfvor
till välgörande stiftelser, en annan gång så djupa
känslor af ånger, att flere personer återburo, hvad
de tillförene hade olofligen borttagit. Också i öfrigt
ådagalades en ifver, som aldrig tröttnade att besöka
de fattiga och sjuka med trösten, de okunniga med
upplysningen, de förvillade med förmaningen; sjelf
förelysande alla med en vandel, utmärkt af innerlig
gudsfruktan, af ihärdig arbetsamhet, af rena seder
och af sjelfuppofTrande välgörenhet. Han var genom
allt detta på sin tid ganska utmärkt; dock, om man
håller sig vid opartiska författares vitsord, ej mer,
än att svenska församlingen både före, samtidigt och
efter honom haft också andra lärare, hvilkas både
egenskaper och nit varit i lika grad berömliga, ehuru
de icke blifvit i lika grad berömda.

1) liiogr. Lexik. 18. 244.
Fryxells Ber. XXXII.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:03:48 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/32/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free