Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle betyda, att bättringens och helgelsens anda
vore, hvad man egentligen finge sig i nattvarden
meddeladt» Dessa och några likartade ordalag har
Tollstadius antingen förnekat, eller ock tolkat såsom
syftande på skilnaden mellan en inre och yttre
nattvard m. m. Men det hela af målet visar en ännu
qvarvarande och stark benägenhet för det neologiska
betraktelse-sätt, Dippel lärt; och att således
konsistorium m. fl. hade rätt, när de 1728—1731 påstodo,
att Tollstadius inom sig och fortfarande hyste dylika
åsigter; ehuru han dem offentligen förnekat.
Rättegången om denna predikan varade i flere år, och
sammansmälte snart med en annan af följande
beskaffenhet.
Tollstadius hade yttrat äfven den åsigt, att
al-lösning och sakramenter icke egde någon kraft, när
de utdelades af en prestman, som sjelf icke var
omvänd, icke pånyttfödd. Konsistorium deremot påstod,
att en sådan prestmannens egenskap vore visserligen
i flere hänseenden mycket skadlig, och att den
försvagade verkningen af hans lärdomar; men att den
likväl omöjligen kunde tillintetgöra den af honom
oberoende och öfvernaturliga kraften i dopet, i
aflÖs-ningen eller i nattvarden. En ångerfull, botfärdig och
förtröstande nattvardsgäst fick, mente konsistorium,
åtnjuta de saliga verkningarna af sakramentet,
hurudan också utdelaren vore. Detta kunde Tollstadius
naturligtvis icke neka; men gång efter annan hördes
han dock återkomma till sin förra sats. Tvisten
härom urartade ofta nog till blotta ordstrider, och
blef, likasom den, rörande nattvarden, utdragen på
tiden, kanske med flit, och det af båda parterna.
Först efter sju år, eller hösten 1741 hunno dessa
rättegångar bringas till slut. Tollstadius hade då
öfvergifvit sina förra klandrade åsigter, de dippelska
nästan helt och hållet, och de pietistiska, åtminstone
i frågan om konventicklarna, hvilka han efter 1727
Fryxells Ber. XXXII. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
