Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Linnaeus fördjupad i studerandet af Stobaei egna
böe-ker. Följden bief, att professorn lemriade honom fritt
tillträde till sin boksamling och ofta till sitt bord,
och någon gång till och med skickade honom i sitt
ställe på sjukbesök. Professorns tiligifvenhet blef
slutligen så stor, att han, sjelf barnlös, talade om att
göra den unge studenten till sin arfvinge.
Vid Lunds högskola voro likvål då för tiden
natur- och läkare-vetenskaperna icke så högt
upp-drifna som i Uppsala, der HoiTvenius, Roberg och
Rudbeck arbetat, och hvarest större bokförråd,
fullständigare samlingar och flere stipendier lockade med
bättre utsigter. Under ett besök i hemmet fick Linnaeus
höra Rothman framställa dessa omständigheter med
färger, så lifliga, att ynglingens kärlek till
naturkunskaperna icke längre kunde motstå frestelsen. Hösten 1728
for han också till Uppsala i st. f. till Lund, och var nog
obetänksam, nog otacksam att derom icke förut
rådfråga sin välgörare Stobaeus; ett fel, hvilket han snart
fick bittert ångra och sedermera både erkände och
albad. Till Uppsala-resan lemnade honom fadren i00
d. s., dock med förklaring, att intet vidare understöd
kunde erhållas från hemmet; emedan de yngre
syskonens uppfostran medtog alla tillgängliga medel.
Ankommen till Uppsala måste han sålunda snart
nog och helt och hållet försörja sig sjelf. Men
ingen bland de derstädes väntade goda utsigterna
öppnades, och Linnaeus råkade i skuld, i verklig nöd,
t. o. m. så stor, att han ej hade råd låta halfsula
sina skor, utan inlade i stället papper, för att i
någon mån värma och skydda fotbladet. Då och efter
nära ett helt års försakelser och fåfäng väntan,
be-gynte han ändtligen lyssna till föräldrarnas böner att
komma hem och ingå i prestämbetet. Reslutet
derom fattades dock med svidande hjerta, och han hade
svårt att slita sig från den älskade botaniska
trädgården. En dag, hösten 1729 var han derstädes
sysselsatt med betraktande af några blommor, när till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
