Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fortsatta underhåll i Uppsala. Han bekom dock vid
samma tid först ett litet stipendium, och sedermera
genom Rudbeck och i synnerhet genom Anders
Celsius ett anbud från vetenskaps-societeten i Uppsala,
näml. att på dess bekostnad löretaga en botanisk resa
till Lappland. Modern afstyrkte förslaget såsom
ovanligt och vådligt, och åberopade psalmens ord: »uti ditt
land du blif och lo!» Fadern deremot hemställde
alltsammans till sonens eget afgörande. Anser Du,
skref lian, resan nyttig för din framtid, sä för/rösta
pä Guds näd; han är med sin hjelp allestädes
närvarande, också bland de vildaste fjällen; och på dessa
ord och med detta sinnelag anträdde Linnaeus resan
år 1732. Den skedde till häst, och medförde många
och stora besvärligheter, t o. m. lilsfaror; men för
honom, som dittills förnämligast sett blott Upplands
slätter och det inre Smålands täcka men icke
storartade natur; — för honom, som dittills gjort, att vi
så må säga, personlig bekantskap med endast
med-lersta eller södra Sverges växter; — för honom, ock
för hans både vetenskapliga- och skönhetssinne
blef-vo nordlandens köga fjäll, stora vatfudrag och nya
naturalster en hänförande syn, och man påstår, att
den beskrifning, han öfver denna resa uppsatt, skall
genom lifligt framställningssätt utmärka sig framför
alla hans andra skrifter. Skörden af vetenskapliga
både föremål och iakttagelser blef stor och väckte
uppseende. Ännu fortforo dock svårigheterna af en
tryckande fattigdom, hvilken gick ända derhän, att
han måste hålla moderns död hemlig; ty han hade
ej råd att köpa sig sorgkläder. Andra motgångar
tillkommo. Afund öfver hans brådväxande rykte och
fruktan för hans blifvande medtäflareskap lyckades
att genom akademie-kansleren Gustaf Cronhielm
utverka en förordning, hvilken påböd, »att offentliga
föreläsningar icke ’ skulle få hållas af någon annan än
af den, som sjelf hade i ämnet aflaggt vederbörligt prof;
d. v. s. att t. ex. ingen, som icke sjelf var medicine-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
