Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han också mangen gång skiftade i två eller tre
släg-ten, hvad hos iöregångarne varit ett, eller tvärtom.
Genom denna åtgerd blefvo således växtrikets alster
för första gången vetenskapligt ordnade äfven i sina
mindre underafdelningar, d. v. s. i slägten och arter.
Men med afseende på just sjelfva arterna
(Spe-cies) återstod en svårighet och den icke liten. Dessa
hade nämligen icke haft några serskilda vetenskapliga
artnamn, hvårföre ock kännaren måst hjelpa sig
fram på så sätt, att han till slägtnamnet fogade
några för arten utmärkande kännetecken. Till följe
häraf skulle således de vetenskapliga namnen vara
t. ex. på blåsippan: anemone foliis trilobis integerrimis,
d v. s. sippan med tre/likiga, helbräddade rotblad, —
och på hvitsippan, anemone seminibus aeutis foliolis
incisis, caule unifloro, d. v. s. sippan med spetsiga
frön, inskurna småstjelkblad och enblommig sljelk.
Hvarje gång en växtart skulle omtalas, måste det
fördenskull ske genom upprepande af en så ovig och
långsläpig omskrifning, hvilken dessutom var
vacklande och olika hos olika författare; naturligtvis
alltsammans till stor svårighet för vetenskapsmannen,
och till en nästan oöfvervinnerlig för nybegynnaren.
Men likasom hvarje serskild person hade sitt både
slägt- och dopnamn, så företog sig Linnseus nu att
åt hvarje serskild växtart gifva utom slägtnamnet
äfven ett serskildt artnamn, hvilket, såsom af honom
uppfunnet, väl kunde kallas för växtens linnceanska
dopnamn. Så tillkommo de nya, ännu för det mesta
gällande dubbel-namnen, t. ex. för blåsippan anemone
hepatica, för hvitsippan anemone nemorosa, för
lingonriset vaccinium vitis idea. för odonriset vaccinium
uliginosum o. s. v. Alla namnen gåfvos på latin,
hviiket den tiden var de lärdes gemensamma
skriftspråk i hela Europa.
Samtida och sednare vetenskapsmän hafva
beundrat den grundliga kännedom och skarpa blick,
med hvilken Linnaeus uppfattade växternas inre och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
