- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 32. Fredriks regering. H. 2. Arvid Bernhard Horn och hans samtida /
169

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

framställningssätt; hans stora förmåga att till sig och
sin vetenskap draga ungdomen; hans frikostiga
understöd åt hoppgifvande men mindre bemedlade
studenter; hans sätt att skafla sina lärjungar ölning och
uppmuntran, genom att stundom låta dem medfölja
på hans enskilda sjukbesök. Vigtigast bland allt var,
att han sökte hos det unga läkareslägtet ingjuta en
på ren menniskokärlek grundad åsigt af deras yrke.
Annu, så förtäljer hans af ifver för ännet brinnande
minnestecknare !), ännu dci för tiden blef den
vetenskap, hvilken genom läkarevård frälsar mennisko-Uf,
ringa aktad mot den, hvilken genom krig förspiller
dem; och det mod, som för att rädda menniskor
besöker dödligt smittade rum och personer, blef mindre
aktadt än det, som för att fä slå ihjel menniskor
störtar in i stridshvimlet. Vi tillägga, att än i denna
stund finnas många, som mer eller mindre bibehålla
också det ensidiga i dessa fordna tiders tänkesätt; —
många, som, då de bland Roséns uppräknade
välger-ningar höra orden bröstdroppar, barnpulver m. m.,
tycka en sådan ära lukta ai’ apoteket, af
barnkammaren och vara af ringa värde mot den, som vinnes
på slagfältet, och som luktar af — blod. Men mot
denna uppfattning, denna missaktning sökte Rosén
stålsätta sina lärjungar. Han bad dem icke blifva
nedslagna derlöre, att deras yrke åtnjöt ringa anseende;
ej heller derföre, att menniskorna vanligtvis icke
erkänna dess värde längre, än deras sjukdomar vara.
Delta och mera sådant, förmenade han, bör ej
af-skräcka läkaren från hans välgörande verksamhet;
liden skall nog en gång erkänna dess vigt och värde
o. s. v. Genom detta uppförande och dessa
förmaningar utöfvade han på såväl vetenskap som
lärjungar ett inflytande, som blef både välsignelserikt och
stort, och så mycket mer personligt, som han var
nästan ensam lärare i sitt ämne. Också åtnjöt han

1) D. t, Scbulzenheim.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:18:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/32/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free