Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dalins förtjenster om svenska häfdateckningen
äro lika stora, kanske större. Yrid Gustaf Wasas tid
gjordes visserligen några försök till en
sammanhängande framställning af fäderneslandets historia; men
de voro korta, ofullständiga, ofta origtiga; likasom
den kännedom i ämnet, man dittills hunnit förvärfva.
Sedermera hade Sverge fått mottaga tvänne sådana
vigtigare arbeten, näml. af Messenius och Loccenius;
men båda på latin och i mycket lidande af samma
fel, som företrädarne och till en del af samma
orsaker. Sedermera och under sista hälften af
1600-talet och till följe af Magnus Gabriel De la Gardies
och antiqvitets-kollegii bemödanden, hade man
upptäckt och utgifvit en mängd historiska handlingar,
dels inhemska, dels från Island, hvilka tillsammans
spridde öfver Sverges och i synnerhet öfver dess
äidre historia mycket ljus. Besynnerligt nog blef
dock första verkan deraf en historisk förmörkelse.
Det var nämligen med tillhjelp af dessa skrifter och
genom ett lika snillrikt som våldsamt förtydande af
deras och andra häfders innehåll, som Olof Rudbeck
d. ä. uppgjorde sin vidunderliga historia, nämligen
huru vårt fädernesland varit tidigare bebodt än andra
orter, och huru Sverge sålunda varit egentliga
stammodern för de sydliga ländernas befolkningar och
bildning *) o. s. v. Satserna i all sin orimlighet,
blefvo till följe af uppfinnarens lärdom och snille
utmålade med så lifliga färger, att de mångenstädes
antogos som trosarticklar; häldst bland svenskarna,
hvilka smickrades af en häfdateckning, som öfver
deras land och förfäder göt en så stor och
oförmodad ära. Många vetenskapsmän både inom och
utom fäderneslandet fällde visserligen tvekande, för
det mesta ogillande omdömen. I Sverge ville dock
mängden icke lyssna till ett dylikt, som man sade,
nedsättande af fäderneslandets ära, och Rudbecks in-
1) 3«s. 2:a upp]. «. 163 —171
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
