Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
föreskrifter om de grundsatser, enligt hvilka
ärenderna och i synnerhet de utrikes borde skötas. Denna
vigtiga inrättning skall längre fram i närvarande
kapitel utförligare beskrifvas.
Näst ständerna låg högsta magten hos riksrådet,
hvars medlemmar valdes af konungen, men inom
förslag, uppsatta af de tre högre stånden. Rådsherrarna
voro ständernas ombud eller fuilmägtige, de der borde
tillse, att regeringsform och lagar m. m. tillbörligen
iakttogos, och att folkets frihet icke förkränktes, o.
s. v. Såsom ständernas ombud voro de ock inför
alla fyra stånden ansvariga. Under riksdagarna
må-ste rådet rätta sig efter ständernas då tillkännagifna
vilja. Mellan riksdagarna, och med undantag af
Hemliga Utskottets nyss omtalade testamenten, berodde
rikets styrelse helt och hållet af rådet, der hvarje
ärende afgjordes enligt flertalets beslut ’). Konungen
hade endast två röster, och vid lika antal den
afgörande. Till ex. om rådet bestod af 12 medlemmar,
och 7 röstade ja, men 5 jemnte konungen deremot
nej; så fälldes utslaget af de 7 på sistnämnda sätt
tillkomna rösterna.
I hänseende till magt stodo alltså ständerna på
högsta, rådet på andra och konungen blott på tredje
trappsteget. Hans magt, eller rättare sagdt hans pligt,
bestod deri att låta befordra till utförande, hvad
ständerna beslutat, och på det sätt, rådet föreskrifvit.
Likasom rådet åt ständerna, så var konungen blott
ett verkställande ombud åt rådet; och knappt nog
det, utan blott en person, hvilken det ålåg, att för
formalitetens skull underskrifva rådets beslut.
riksdagarna utöfvade inflytande genom Hemliga
Utskottets s. k. testamenten. Alla dessa åsigter voro mer eller
mindre grundade i statsskicket och hade redan före 1738
gjort sig i verkligheten gällande.
’) Det var ett motstycke till envåldstiden, då målen tf
konungen afgjordes ofta utan att ens höra rådets mening.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
