- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 33. Fredriks regering. H. 3. Sveriges inre tillstånd 1720-1738 /
12

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

12

ohemult sätt klandrade; men sällan har vä! något
förbud blifvit oftare, fräckare och mer strafllöst
öfverträde och det ej minst af ständerna sjelfva.

Regeringsformen innebar för rådsherrarna också
tvänne andra vigtiga nedsättningar. Före Kar! den
elftes tid hade en eller två bland dem setat som
medlemmar i hvart och ett bland kollegierna, och
derigenom varit i tillfälle att betydligt inverka p&
ärendernas gång. Frihetstidens statsskick bibehöll
det af Karl den elfte införda bruket1); nämligen
att utestänga rådsherrarna från dessa platser och
från hvarje med dem förenadt inflytande. — Före
1719 innehades rådsvärdigheten vanligtvis på lifstid;
och mycket sällsynt var den händelse, att någon
person från densamma entledigades. Efter 1719 blef
besittningsrätten till en sådan plats beroende af
ständerna och så osäker, att riksråds-afsättningar
förekommo esomoftast och, som man tycker, stundom
utan skälig anledning. Detta, mångsidiga förringande
af ämbetets vigt och värde, i förening med det
godtyckliga sätt, hvarpå dess innehafvare stundom af
ständerna behandlades, medförde ock den verkan, att
åtskilliga personer redan 1727 och än mera 1739
un-danbådo sig den förut såsom högsta utmärkelse
eftersträfvade rådsvärdigheten. I korthet sagdt, det
nya statsskicket gaf visserligen åt rådkammarens
ledamöter deras fordna tittel af riksråd och en
mycket ökad nästan oinskränkt magt i förhållande till
konungen; men denna magt innehade rådet i egenskap
icke af en sjelfständig rådkammare, utan af ständernas
befullmägtigade, lätt afsättliga ombud. Magtens
tyngdpunkt sjönk således redan 1719 och omedelbart förbi
rådet, förbi adeln och ned till folkombuden, till
ständerna gemensamt, hvilka ock genast, som sagdt är,
antogo namnet magtegande ständer och tillika en i
utöfningen deremot svarande myndighet, och det
öfver både konungen och rådet.

!) 18. 2 uppl. S. 104.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:19:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/33/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free