- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 33. Fredriks regering. H. 3. Sveriges inre tillstånd 1720-1738 /
30

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

30

talemän, än rädet, än ständerna, missbrukade sin
magt; likaså genom de eggelser, som kommo från
de missnöjda partierna; om hvilket allt mera framdeles.

Förtigas eller förbises må ej heller en annan
följd af ständernas alltför stora och alltför ofta
missbrukade magt nämligen i frågor om
ämbets-tillsättnin-gar. Vid hvarje sådan blefvo naturligtvis många
personer förbigångna och således missnöjda; och dessa
kastade sitt hat på de magtegande ständerna, och på
regeringssättet. Naturligtvis hafva många dylika
personer antingen genom sig sjelfva eller genom andra
fått den inbillningen, att de skulle haft bättre lycka,
om konungen haft större magt.

Oinskränktheten, man kan nästan säga
laglösheten af ständernas magt medförde också en annan
olägenhet. Man aktar nu för tiden nödigt, att de
vigtigare beslut, som af folkombuden fattas, böra,
innan de gå till verkställighet, underkastas pröfning,
ej blott af regenten och af dess rådgifvare, utan ock af
tiden och af en ny riksdag. Man vill på detta sätt
afvärja alla förhastade åtgerder. Olyckligtvis hadë
frihetstidens regeringsform icke laggt tillräcklig vigt
på detta försigtighetsmått; utan tillerkände åt
ständerna i de flesta fall en obegränsad rättighet att icke
blott besluta, hvad tänkesättet för ögonblicket
fordrade, utan ock att detsamma genast verkställa, ena
riksdagen i en och den andra i en alldeles motsatt
rigtning, och detta gång på gång, och fram och
tillbaka. Förhastanden, misstag, osäkerhet och olyckor
blefvo mer än en gång följderna af det sätt, hvarpå
denna magt missbrukades.

Och likväl ville mången till än vådligare höjd
uppdrifva läran om folkets obegränsade suveränitet.
Enligt regeringsformen var rådet ständernas ombud
och derföre pligtigt attlyda ständernas, principalernas,
föreskrifter. Åt denna demokratiska grundsats ville
några gifva en ultra-demokratisk utsträckning,
nämligen till förhållandet också mellan ständerna och folk-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:19:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/33/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free