- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 34. Fredriks regering. H. 4. Striden mellan Arvid Horn och Karl Gyllenborg samt Ulrika Eleonoras och Arvid Horns sista år /
3

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

drifven måhända af något likartade känslor, och
dessutom af gammalt hat till Horn ]), måhända ock af
fruktan, att dennes blick och rättrådighet skulle upptäcka
och bestraffa hvarjehanda Höpkens egennyttiga företag.
Dessa tvänne herrar äro redan tillförene beskrifna 2).

Den tredje var Hans von Fersen, i början häftig
vän, sedermera lika häftig ovän till Horn; det sista
troligtvis en följd af bland annat Horns missnöje öfver
Fersens förbindelser dels med Ryssland, hvarom redan
är taladt3), dels med fröken Taubes parti, hvarom
framdeles skall talas. Denne Fersen hade fordom mot
Fredriks upphöjelse på tronen fällt utlåtelser så hårda,
att de föranledde en utmaning. Enviget afböjdes dock.

Till detta tremanna-råd slöt sig snart riksrådet
Magnus Julius De la Gardie, dertill måhända lockad
af sin grefvinna, hvilken, såsom det påstås, hyste
mycken tillgifvenhet för Horns dåvarande motståndare,
franska sändebudet Casteja. Ledaren för anhanget
var Höpken, den slugaste stämplare, som dåförtiden
i Sverge förefanns. Också lyckades han och
kamrater att redan omkring 1728 bilda första kärnan till
det parti, hvilket, mer och mer utbildadt, slutade med
att år 1738 drifva Horn från kansli-president-platsen.

Sistnämnde statsman kände ganska väl, både
sina fiender och deras planer, men tryggades
genom medvetandet af de rena afsigter, han hyst, och
af de stora fördelar, han åt Sverge beredt; likaså
genom öfvertygelsen derorn, att allmänheten, att
ständerna, med kännedom af dessa verkligheter, skulle,
när det kom till afgörande strid, uppträda till hans
försvar. Säkert är ock, att han gått med lysande seger
ur striden, om han nämligen haft pålitligt stöd af sin
konung. På ett sådant hade han bort kunna räkna;
ty det var hufvudsakligen Horn, som bidrog 1720 att

*) 32. 24.

*) 32. delen.

3) 31. 153,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:19:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/34/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free