- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 34. Fredriks regering. H. 4. Striden mellan Arvid Horn och Karl Gyllenborg samt Ulrika Eleonoras och Arvid Horns sista år /
4

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

upphöja, och 1726 att hihehålla Fredrik på svenska
tronen. Men denne furste egde hvarken hufvud
att inse rikets fördel, eller hjerta att känna sin egen
både samvets- och tacksamhetspligt. Han hade
dessutom aldrig någon rätt trefnad med Horn. Stundom
af magtlystnad, oftare af sjelfsvåld eller på anstiftan
af gunstlingarna, tillät sig den förre en och annan
olaglig regeringsåtgerd. Men vid hvarje sådant
tillfälle möttes han af Horn, som i höfliga och
under-såtliga ordalag, men med en fri medborgares
upprig-tighet försvarade lagens bud, folkets väl och statens
fördelar. Vi erinra om de många sådana exempel, som
förekommit i vår berättelse om Fredriks sträfvande
efter ökad magt, eller efter hessisk tronföljd. Också
i frågor om tillsättningar af ämbetsmän blef Fredrik
ej sällan af hornska partiet öfverröstad. För öfrigt
kunde ingen verklig tillgifvenhet uppstå mellan så
olika personligheter; Fredrik overksam, obetänksam,
osedlig; Horn arbetsam, klok och i hela sin lefnad
oförvitlig. Fredrik var för lättsinnig att kunna
rigtigt värdera Horns dygder och för svag, för djupt
fallen att kunna efterföija dem. Troligtvis kände
han sig ock besvärad af den mörka motsats, hvari
hans eget lefnadssätt just genom jemnförelsen
måste framstå. Men å andra sidan var han så rädd
för Horn, så obenägen för all ansträngning, att
han, sig sjelf lemnad, hade måhända just af dessa
skäl nöjt sig med en konungs namn, inkomster och
njutningstilllallen, och lemnat åt Horn dess mödor,
omsorger och ansvar; detta väl stundom knotande
öfver förödmjukelsen, kanske dock i hjertat än oftare
glad öfver befrielsen från besväret. Men Fredrik blef
icke lemnad åt detta sitt eget lynne. Horns
med-tällare släppte icke ur händerna ett så gynnande
tillfälle. Fredriks vantrefnad med och ovilja mot
Horn blefvo af dem och af deras anhängare
sorgfälligt bearbetade, i afsigt att störta den afundade
mannen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:19:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/34/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free