- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 34. Fredriks regering. H. 4. Striden mellan Arvid Horn och Karl Gyllenborg samt Ulrika Eleonoras och Arvid Horns sista år /
11

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

derhatidla med Gustaf Cronhielm eller med Karl
Gyllenborg, bada två sa falska, alt man omöjligen kan tro
pd deras ord; och en annan gång men vid samma tid:
Horn bör icke blottställa sitt fädernesland för en sådan
•person som Karl Gyllenborg J). De flesta svenskar
af något omdöme vördade i Horn en sanningens och
sedlighetens, frihetens och fäderneslandets oförfärade
och orubblige försvarare. Adeln lät trycka hans
helsnings-tal, och den fordna motståndaren Stobée
föreslog preglandet af en skådepenning till hans ära.
Horn, sade general Diiring, florn är den man. som
grundlaggt Sverges frihet. När en beskickning af
prester och borgare bad honom icke öfvergifva sin
syssla och sitt fädernesland, och dervid uppräknade
de tjenster, han detsamma gjort, sågos många ögon
fuktade af tacksamhet och rörelse -). När vid
riksdagens slut Horn skulle inför ridderskapet och adeln
nedlägga landtmarskalks-stafven, hvilken han under
trenne riksmöten burit, men hädanefter ej mer skulle
komma att bära, yttrades å ömse sidor ord och
känslor af djup tacksamhet och varm tillgifvenhet ;
och när Horn slutligen lenmade salen, skedde det
under högljudda uttryck af sådana ståndets känslor,
eller såsom det enligt den tidens sed och språk hette:
Hans excellens tog sa afsked med mycket angenäma
miner och tårar i ögonen och gick sa af salen med
samtlige ridderskapets och adelns händers
samman-klappande.

Dessa uppträden voro till stor hugnad för den
gamle statsmannen, hvilken kunde betrakta dem som
bevis på tillgifvenhet icke blott för hans egen person,
utan ock för det statsskick, han, i afsigt att främja
och trygga fäderneslandets lycka och frihet, hade
grundlaggt och upprätthållit. Det var med sådana
tankar, sådana förhoppningar, som han vid riksdagens

’) Franska min. b r. d. 50 Maj och C Juni 1731.

2) S st. d. 15 Juni 1731.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:03:51 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/34/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free