- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 34. Fredriks regering. H. 4. Striden mellan Arvid Horn och Karl Gyllenborg samt Ulrika Eleonoras och Arvid Horns sista år /
16

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sverges regenter varit, jemnförelsevis med andra
länders, utmärkta för rena seder och allvarligt
lefnads-sätt, och derigenom föremål for undersåtarnes
till-gifvenhet och vördnad. Så mycket svårare blef
missnöjet öfver den nu rådande fräckheten. Föremålen
för Fredriks oordentliga begär hade hitintills för det
mesta varit personer ur lägre folkklasser, för
tillfället tagna och ombytta undan för undan. Redan
detta väckte så mycken ovilja, att tadel hördes äfven
från predikstolarna. Missnöjet ökades, när fröken Taube
mer och mer framträdde som konungens öppet erkända
älskarinna på stat, i detta hänseende ett sidostycke till
madame Montespan och hennes likar i Frankrike. En så
förargelseväckande syn hade Sverges konungaborg i
fordna dagar aldrig företett, och harmen växte i höjd
och högljuddhet, häldst sqvallret och holsteinska
partiet snart nog bragte förhållandet till allmänhetens
kännedom. Bland dalfolket hördes ock personer
påstå, att man icke borde i kyrkorna fälla förböner för
en konung, som hade två hustrur i). Harmen mot
Fredrik och deltagandet för Ulrika Eleonora blefvo så
mycket häftigare, som den sednare med allt uppoffrande
kärlek gifvit sin krona åt den förre och nu med allt
uthärdande tålamod bar hans otacksamma trolöshet.
Vid den mest förargelseväckande tidepunkten,
nämligen vid fröken Taubes första nedkomst 1734, hade
drottningen dragit sig undan till Ulriksdal. Man hörde
då upprepas följande vers:

O landsens mor! skall nu din borg.

Som förr var alla dygders fäste,

Bli skökolustans säkra näste
Till dina trognas stora sorg?

Kom derför snart från Ulriksdal,

Och loga, alt din konungssal
Ej sådan blodskuld hyser,

Hvarvid din oskuld ryser.

’) Franska min. br. d. 13 Aug. 1732.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:19:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/34/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free