- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 34. Fredriks regering. H. 4. Striden mellan Arvid Horn och Karl Gyllenborg samt Ulrika Eleonoras och Arvid Horns sista år /
18

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Med kännedom af allt, som han hade icke blott
emot sig utan ock för sig, var Horn lugn. Jag
fruktar,
sade han, hvarken konungens eller Gyllenborgs
ovilja. Svea rikes ständer äro de enda, som kunna
afsätta mig.
[1] Men å andra sidan med kännedom
af sin undersåtliga pligt mot öfverheten, sökte han
genom Creutz och Gustaf Bonde försoning med
konungen, dock fåfängt[2]. Han drog sig derföre något
tillbaka; men gaf icke vika i någon punkt, som
väsendtligen rörde fäderneslandets frihet och välfärd,
och fick i denna strid beständigt understöd af rådets
flertal. Följden blef, att, ehuru Horn var i
konungens onåd och ofta vistades långa tider på sitt
Ekebyholm, var det likväl hans vilja, som i alla vigtiga
angelägenheter blef den afgörande, och som ledde
fäderneslandets öden.

Under ifrågavarande år föreföllo med hänsyn till
den yttre politiken blott tvänne vigtigare frågor,
nämligen om pragmatiska sanktionen och om polska
tronföljden. Vi hafva redan utförligen omtalat det olika
sätt, hvarpå begge dessa föremål blefvo af de olika
partierna behandlade[3].

Med hänsyn till statens inre förvaltning blefvo
inga betydligare förändringar bragta å bana; ty man
var ännu förnämligast sysselsatt med helandet af de
sår och betalandet af de skulder, kriget efterlemnat.
Af brist på andra föremål blefvo alltså
ämbets-tillsättningarna de punkter, genom hvilka parti-förbittringen
urladdade sig. Det var ock vid dessa tillfällen, som
Gyllenborg sökte genom undfallenhet för konungens
önskningar locka denne till sig och från Horn,
hvilken sednare höll strängt på lagens bud. Vi vilja


[1] Franska min. br. d. 8 Aug. 1732.
[2] Danska min. br. d. 14 Aug. 1733.
[3] 31. 135—155; 207—232.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:19:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/34/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free