- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 34. Fredriks regering. H. 4. Striden mellan Arvid Horn och Karl Gyllenborg samt Ulrika Eleonoras och Arvid Horns sista år /
21

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

doge; — att han ämnade stå vid sina ord o. s. v.
Brefvet var i ordalagen väl uppsatt, och som
författare misstänktes Gyllenborg, hvilken med anledning
af verklig eller föreburen sjukdom icke deltagit i
öfverläggningarna. Innehållet förorsakade mycken
uppståndelse, och man mente, att icke ens någon
bland de enväldiga konungarna tillåtit sig att mot
rådets medlemmar föra sådant språk. Dessa sednare
läto i sitt protokoll inflyta konungens hela skrifvelse,
och tillika sitt genmäle, hvilket, ehuru i vördnadsfulla
ordalag, vidhöll och försvarade deras åtgerd, såsom
af lag och samvete föreskrifven. Hvad angick den
öfverklagade ombytligheten i åsigter, nämligen att
rådet stundom tillåtit konungen gå utom förslaget,
blefvo nu till svar anförda dels verkliga i saken
liggande undantagsskäl, dels rådets önskan att så
mycket möjligt göra konungen till viljes. Med detta
utlåtande begåfvo sig Bonde och Creutz till
Karlberg för att söka öfvertala konungen; men de
mägtade ingenting uträtta. Då kom till honom hela
rådet i samma afsigt, men i början voro äfven deras
föreställningar fruktlösa; han hade gifvit Oxenstierna
sitt löfte och kunde detsamma icke bryta; ville rådet
ej utfärda fullmagten, så ville konungen ej heller
befatta sig med utnämningar, utan hänskjuta saken till
ständerna.
För att undvika svårare brytningar blef på
Horns tillstyrkan en förlikning afslutad. Bådet
lofvade stadfästa konungens berörda utnämning, hvaremot
Fredrik förband sig att hädanefter aldrig mer i förväg
bortlofva några sysslor[1].

I September 1733 uppstod andra tvisten.
Biskopsstolen i Westerås skulle besättas, hvilket enligt
regeringsform och konungaförsäkran borde ske i
rådet och i händelse af olika åsigter efter flertalet af


[1] Rådsprot. i Juni och Juli månader 1732. Franska
min. br.
samma tid. Kgl. Bibl. Sagobrott om 1734
års riksdag. Sid. 44. S. st. Berättelse om riksdagen
1738—1739 af G. Bonde. Sid. 13.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:19:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/34/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free