- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 34. Fredriks regering. H. 4. Striden mellan Arvid Horn och Karl Gyllenborg samt Ulrika Eleonoras och Arvid Horns sista år /
23

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på det konungen måtte slippa hans obehagliga person.
Spänningen varade nära en hel månad, under hvilken
tid hvarken konungen eller rådet ville gifva efter.
Slutligen och till följe af den förres och än mer af
Ulrika Eleonoras böner samt enligt tillstyrkan af
Arvid Horn, lät rådet äfven denna gång sin motsägelse
falla, och Kalsenius blef till biskop utnämnd.[1]

Knappt mer än några veckor derefter föreföll
ett tredje uppträde af samma art, och rörande en
den tiden ofta omtalad person vid namn Erland
Broman. Partivännen Karl Gustaf Tessin har tecknat
mannen, som den angenämaste sällskapsmenniska i
verlden, dock mindre genom snille än genom gladt
lynne, fryntligt ansigte och ett i vissa fall godt hjerta.
Han kunde sjelf upplåna penningar mot 12 procent
för att sedermera åt vänner utlåna dem mot 6, och
var för öfrigt outtömlig i medel att både anskaffa och
förstöra mynt. Han skötte sina nöjen på
arbetstimmarna och sina sysslor på lediga stunder. I hans
hand sågs aldrig en bok och sällan en penna, om ej
för att skrifva skuldförbindelser och annat dylikt.
Bedragen af andra, blef han sjelf en bedragare och
utsatte sig för mycket tadel.
Andra sidans män och
äfven personer stående utom partierna omtala, och de
historiska företeelserna teckna honom som en angenäm
sällskapsman och skicklig penninge-skaffare; men
tillika såsom vällustig, samvetslös, vinglare, kopplare, samt
mutkolf, och tillika som en slösare och slarf, båda
delarna i hög grad. Med ett ord, han tyckes hafva
varit en ny, men mycket försämrad upplaga af Karl
Gustafs gunstling, Lorents von der Linde. Sjelf blef
han förklarad gunstling hos konung Fredrik, hvilken
han med sitt glada lynne roade, och vid hvars


[1] Rådsprot. Sept.—Nov. 1733. Bergshammars ark.
T. G. Bielke till K. G. Bielke d. 19 Febr., 14 Sept.,
Nov. 1733. — Uppsal. Bibl. Svenska Saml. Vol. 6.
Nolckens berättelse, s. 69. — Linköp. Bibl. G. O.
Bilbergh till Er. Benzelius d. 20 Apr. 1731.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:19:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/34/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free