Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
riksråd. Konungen bad honom flere gånger återtaga
bemälte ansökan. Likaså gjorde ock alla
rådsherrarna, rned undantag af Gyllenborg, I)e la Gardie och
Ekeblad; men fåfängt, och man skulle således enligt
gällande stadga hänskjuta saken till ständerna.
Skrif-velsen derom innehöll bland annat äfven det
till-kännagifvande, att rådet tre gånger bedt Horn icke
öfvergifva sin plats; men fått afslag. Derjemnte och
på Lagerbergs begäran blefvo i samma skrifvelse
ständerna uppmanade att betänka, hvilket uppseende
skulle vid främmande hof väckas, i fall under
närvarande omständigheter grefve Horn, som var
allestädes känd, blefve från ledningen af utrikes
ären-derna entledigad.
Gyllenborgska partiet deremot omfattade med
ifver det erhållna tillfället att möjligtvis kunna
af-lägsna sin fruktade motståndare; nämligen genom att
förmå ständerna att ingalunda med böner alböja, utan
tvärtom medelst bifall påskynda hans afsked.
Misströstande om att kunna öfvertala adeln till något
sådant beslut, vände man sig med penningar, löften
och välfägnader till ofrälse-stånden och lyckades med
många personer, i synnerhet borgare, men allramest
bönder. Detta stånd, som vanligtvis följde Horns parti,
mottog under sednare delen af 1734 års riksdag ofta
nog både förplägning och ledning af hans ovänner, och
flere riksdags-bönder förklarade öppet, att ingen annan
än Gyllenborg borde vara kanslipresident. Förhållandet
är så mycket besynnerligare, som Horn talade för
fred och Gyllenborg för krig, hvilket sistnämnde
vanligen är föremål för allmogens farhågor och ovilja.
När frågan förekom på riddarhuset, uttalade adelns
medlemmar ett allmänt och högljudt beröm öfver det
sätt, hvarpå Horn ledt rikets angelägenheter, och
Lilliestierna liknade honom i förtjenster till och med
vid Axel Oxenstierna. Ståndets beslut blef, att
medelst en beskickning af 24 personer bedja honom
icke öfvergifva fäderneslandet. Då utbrast en ung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
