- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 34. Fredriks regering. H. 4. Striden mellan Arvid Horn och Karl Gyllenborg samt Ulrika Eleonoras och Arvid Horns sista år /
52

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Cederhielm: man bör icke göra en dumhet till hälften.
Lålom oss derföre skicka 48 personer! Klandraren
nedtystades, och beslutet stod fast.

I presteständet skall Er. Benzeiius hafva med
stor bitterhet utfarit mot Horn, talat om det apespel,
denne dref genom sina upprepade afskeds-ansökningar,
med hvilka han icke hade något allvar. Man borde
en gäng för alla betaga en undersåte den inbilska
fåfängan, att han vore omistlig, och att inga andra
funnes, som kunde fylla platsen. Ständerna borde ej
heller förnedra sig med att gång på gång uppvakta
en medundersåte med böner om qvarstannande, o. s. v.
Benzeiius tyckte fördenskull, all det begärda afskedet
borde beviljas. Men för tidens korthet blef
öfverlägg-ninsen afbruten. Sedan inföllo efter hvarandra en

O

söndag och en s. k. apostladag; så att ämnet kunde
först efter en och en half dag återupptagas.

Mellantiden blef af Horns ovänner J) på
bäst-möjliga sätt begagnad. Af Gyllenborg och Broman
anställdes måltider för prester och borgare; och på
ladugårdslandet lät Fredrik Gyllenborg på två
ser-skilda ställen anrätta gästabud åt bönderna, hvilka
under ymnig förplägning uppmanades att bevilja Horns
afsked. De, som hyste någon högre grad af välvilja
för bemälte herre, blefvo till deltagande i samma
be-slut lockade genom den anmärkning, att, när en ärlig
man vill pä sina ålderdoms-dagar komma till ro, vore
det synd all tvinga honom stanna qvar vid en så
svår befallning, som kansli-presidentskapet.

När sedermera målet blef i ofrälse-stånden
föredraget, begagnades den fmten, att tvänne bönder gingo
tiil presterna och borgrarna, och tvärtemot sanningen
berättade, huru bondeståndet redan beviljat Horns
alsked; detta naturligtvis för att uppmuntra båda de
andra till samma beslut.

’) Det är troligt, att äfven hans vänner varit å sin sida lika
verksamma; ehuru man saknar närmare kunskap derom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:03:51 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/34/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free