- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 34. Fredriks regering. H. 4. Striden mellan Arvid Horn och Karl Gyllenborg samt Ulrika Eleonoras och Arvid Horns sista år /
68

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ändå förr eller sednarc måste råka i delo, och då
kanske utan att hafva stöd af någon bundsforvandt.
Häremot talade främst Arvid Horn, hvilken uttryckte
sin förvåning deröfver, att vid sjelfva rådsbordet
funnes personer, hvilka sökte inleda Sverge i nytt krig.
Sådant passade ej sanna fosterlandsvänner; ty, att
hoppet om Frankrikes understöd vore ett luftslott,
kunde tydligen skönjas, bland mycket annat, också af det
sätt, hvarpå Danzig året förut lemnades i sticket m. m.
Tvisten blef så häftig och långvarig, att Fredrik
nödgades afbryta öfverläggningen. Vid målets
återupptagande ökades hettan. Horn sökte visa, att
Ryssland både som vän och som fiende vore för Sverge
af oändligt större vigt än det aflägsna Frankrike, och
att man derföre borde fara varliga med den magt,
hvilken genom sin närbelägenhet kunde när som
häldst anfalla våra kuster. Detta tal, mente
Gyllenborg och De la Gardie, röjde en skamlig räddhoga,
och den förre tillade: i alla händelser skall jag häldre
välja ett vådligt krig än en skamlig fred; ty del är
bättre all falla med ära än alt ruttna under
Rysslands ferla. Vid denna tolkning af fredspartiets
tänkesätt uppblossade Horn och hans vänner, och det var
kanske nu, som Fredrik, vänd till Gyllenborg,
utbrast: i skolen en gång inför Gud ansvara för delta
edert uppförande; hvarpå Gyllenborg genmäite: ja
väl! vi vilja detsamma ansvara. Striden räckte flere
dagar ’). Men konungen och Horn hade rådsherrar-

’) Berättelsen om denna häftiga ordvexling stöder sig på
en ieke fullt pålitlig sagesman i Btischings Magazin 6 5.
11 —13. 1 rådsprokollen finnes efter densamma intet
spår; antingen man uteslutit de hårda orden» eller att
dessa aldrig blifvit fällda ; atminstonp icke under den
formliga rådsöfverläggningen. Att lifligs tvister
förefal-!it, är dock högst sannolikt. — Men att Gyllenborg
slut-iigt-n bifallit till rysska förbundets förnyande, berättas Iran
fiere hali. (Skokloster. Misecil. Es. Weehters
yttrande d. 13 Nov. 1738 — Kg!. Bibi. Berättelse om
riksdagen åren 1738 och 1739 al’ G. Bonde, s. 2S.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:19:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/34/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free