- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 34. Fredriks regering. H. 4. Striden mellan Arvid Horn och Karl Gyllenborg samt Ulrika Eleonoras och Arvid Horns sista år /
75

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det, han tagit mutor af engelska regeringen —
elltjr, sade ett tredje parti, ty numera hade Horn
blifvit föremål för konungens onåd, Gyllenborg deremot
för dess nåd. Tillika begynte Sparre fjeska för
fröken Taube. Till följe af både det ena och andra
och ej minst af hans fritaliga och muntra umgänge,
blef han snart en konungens gunstling och under
mångas ogillande knot utnämnd 1732 till
generalmajor, och några år derefter till landshöfding i
Nyköping; partivännerna valde med flit just detta län, på
det han skulle vara nära till hands för att till deras
bästa använda sitt inflytande hos konungen. Under
vistelsen i London hade han mot dervarande svenska
kyrkoherden Serenius haft en långvarig och mycket
beryktad rättegång, hvilken slutades till fordel för
Serenius. Sådan var den man, hvilken under dessa
brytningar mer och mer framträdde på skådebanan
såsom en bland hattpartiets mest anlitade och
verksamma anhängare.

Det var i sådan egenskap, han vid
ifrågavarande tillfälle begynte inför konungen med mörka
färger utmåla de läror, som nästa riksdag skulle
medföra, till följe af allmänhetens s. k. förbittrins
mot Horn, i sammanhang hvarmed han bad Fredrik
trygga sin ställning genom att i tid draga sig tillbaka
från nämnde herre Derjemnte, och med upptagande
af den gamla anklagelsen 3), läto Hattarna i början
af 1737 tilltala Horn, såsom den der icke åt
konungen och rådet meddelat alla de bref, Sparre i
egenskap af svenskt sändebud i London hade hemsändt.
Alen Horn egde alla ifrågavarande papper i behåll,
och lyckades ådagalägga, att de undanhållna
skrifvel-serna varit enskilda meddelanden och inga
ämbets-bref; ja, att Sparre till och med en gång bedt Horn

’) Preuss. min. br. d. 14 Jan. 1730.

’) Franska min. br. i Mars ocb April 1737.

3) Sidd. 40—43.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:03:51 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/34/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free