Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl den tollte gifna tillfället oJi under Sverges
dåvarande nöd icke hlott återtog Ingerinanland och
Kexholms län, utan ock ryckte tili sig andra Sverges
erölringar, detta blef oupphörligen åheropadt och
be-gagnadt som retmedel. Att nu i afseende på samma
Ryssland Mössorna önskade fred, men Hattarna krig,
endast denna omständighet var tillräcklig att åt de
sednare vinna en stor skara anhängare.
Anmärkom en tredje orsak! An mindre än i våra
dagar hade allmänna tänkesättet då för tiden blifvit
genomträngdt af kristendomens och förnuftets läror,
i afseende på folkens lycka och regenternas ära.
Skriftställare af alla slag, och enligt deras ledning
tänkesättet inom alla samhällsklasser ansågo för hvarje
stat ärofullare att utvidga sina gränsor och besegra
sina grannar, än att stanna inom egna gränsor och
der besegra fördomar och afskaffa missbruk; ärofullare
att upprätthålla fäderneslandets förtryckande magt öfver
angränsande stater, än att upprätthålla gudsfruktan,
sedlighet och ordning inom fäderneslandet sjelft; ärofullare
att verka utåt till magt öfver andra, än inåt till magt
öfver sig sjelf. Dessa i tiden och menniskonaturen
liggande förhållanden jemnte Hattarnas flitiga
bearbetningar och skaldernas uppmanande sånger medförde sin
verkan. Krigspartiet och dess åsigter blefvo omfattade
till och med af ett stort antal mogna och allvarligt
sinnade män, hvilka tyckte Horns försigtighet sträcka
sig längre än Sverges belägenhet fordrade och Sverges
ära tillät. Många dylika personer, äfven bland
samhällets högst uppsatta och mest ansedda män, t. ex.
Sven Lagerberg, Karl Emil Lewenhaupt och Rutger
Fuchs, öfvergingo mer eller mindre till Gyllenborgs
åsigt. Som enskilda bevekelsegrunder omtalades väl
åtskilliga missnöjen; t. ex. hos Fuchs öfver en
ute-blifven befordran, och hos Lewenhaupt öfver en mot
Horn förlorad rättegång 1). Men troligt är, att dessa
’) Öslerr. min. b r, d. 4 Juni 1738.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
