- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 34. Fredriks regering. H. 4. Striden mellan Arvid Horn och Karl Gyllenborg samt Ulrika Eleonoras och Arvid Horns sista år /
96

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dom, sd alt den enstämmigt ropar efter krig, i
synnerhet ander office rare, fänrikar och löjtnanter vid gardet;
likaså några unga kaplener och hofherrar. Ulan
erfarenhet af ett fälttågs lidanden och allt för häftig alt
lyssna till varningar derom framgår ungdomen med
dag efter dug ökad djerfhet och blyges icke att vid en
kopp kaffe eller ett glas vin, serdeles hos franska
sändebudet, omtala konungen, grefve Horn och
dessas vänner som rädda stackare, de der böra vika
undan för en bättre sakernas ordning; och många
fruntimmer berömma sådana unga hjellar och
instämma i deras åsigter. På ett annat ställe omtalar han
följande uppträde. Svenska sändebudet i Petersburg
Dittmer !) inberättade, huru rysska regeringen, oaktadt
några mot turkarna lidna förluster, hade i trakten
kring Petersburg sä mycket troppar, att dessa, vid
första tecken till fiendtlighet, kunde öfversvämma och
härja Finnland, innan svenskarna hunnit ditskicka
tillräcklig för svar sstyrka. Uppgiften var vigtig, äfven
sannfärdig; men stred mot de åsigter, krigspartiet
ville hafva. antagna, och del var fåfängt all tala
förnuft med denna häftiga svärm. Den tvärtom klandrade
med bitterhet bemälte Dittmer, såsom den der af feghet
inbillade sig, all svenska troppar kunde hafva något all
frukta af en uppbådad massa ryssar, utan krigstukt,
utan öfning och dessutom de flesta förlamade eller
lemma-lytta, som man beskref dem. Denne Dittmer, sade
man ytterligare, är ingenting annat än en skyddlin g,
en slaf’, ett språkrör åt grefve Horn, en
fosterlandsförrädare, som vore värd alt i sina föller upphängas.
På ett tredje ställe tillägger samme berättare: två
köpmän, Plomgren och Kierman, föreslå och försvara
skålen: Was wir lieben! hvilken för närvarande
är detsamma som en krigsförklaring mot Hyssland.
Oenigheten och partisinnet sträcka sig ock till de

’) D(H tyckes hafva varit donne man och icke Nolckon.
hvilken «f andra nämnes.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:19:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/34/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free