- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 34. Fredriks regering. H. 4. Striden mellan Arvid Horn och Karl Gyllenborg samt Ulrika Eleonoras och Arvid Horns sista år /
118

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kunde locka konungen tiil en dylik utnämning;
ungefär så som det hade lyckats Vellingk 1723
Men, varnad just af denna erfarenhet, lät Fredrik ej
för andra gången draga sig vid näsan. En bland
Gyllenborgs vänner, generalmajor Axel Spens,
föreslog då formeligen, att nämnde sysslor måtte genast
besättas; ty, hette det, eljest skulle under den
bhfvande riksdagstiden hoppet om deras ernående locka en
eller annan till afsleg från rätta vägen. Under
visad ömhet för konungen, omtalade man ock, huru
ett ökadt antal riksråd skulle minska arbetet för hans
■majestäts dyra person. Motpartiet invände, att man
plägat till riksdagens slut uppskjuta besättandet af
lediga rådsplatser. Under tvisterna om den vigtiga
iitgerden förifrade sig en Mössornas talare, öfverste
Didron, och en Hattarnas, löjtnant Björnberg, ända
derhän, att man å ömse sidor drog på värjorna.
Slutligen blef det väckta förslaget bifallet af adeln
och, som det tyckes, äfven af presterna. Men längre
sträckte sig ej partiets seger den gången.

Tyj nu visade sig, att det nederlag, Mössorna
lidit, var till betydlig del förorsakadt af en
tillfällighet, en öfverraskning. Flere, till och med bland
krigsbefälet, som i första ifvern kallat Tessin till
landtmarskalk, började ångra sig, när de sågo hvilken
stor öfvervigt, Hattarna bekommit, och det djerfva
sätt, hvarpå den begagnades. Bondeståndet höll sig
nu, liksom under hela riksdagen, till Mössorna, och
dess exempel följdes snart af presteståndet; ehuru
detta till en början instämt i Hattarnas sistbemälte
förslag. Också inom borgareståndet, hvilket
Gyllenborg räknat på, talade härutinnan flertalet för
Mössornas åsigt, och när Kierman tillät sig att skylla
några sådana ståndsbröder för mutor, höll han på
att blifva utkastad. 1 allmänhet började Mössornas
ledare att återigen hämta mod och försvara sig.

’) 31. 52.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:03:51 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/34/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free