Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
råd gaf hon dock slutligen sitt bifall, men under tårar.
De bevekande skälen voro, dels att lindra Fredriks
mödor och underlätta hans tillfrisknande; dels att
sjelf redan i förväg sitta vid styret, i händelse han
fölle undan; dels att kunna motarbeta den af henne
hatade Gyllenborgs planer. Man hade lyckats att för
den sistnämnde hålla saken så hemlig, att han knappt
hört ett ord derom, förr än förslaget blef vid
råds-bordet framlaggdt. Han ville då få detsamma
un-derställdt Hemliga Utskottets, sina anhängares,
be-pröfvande; men riksrådets flertal hänvisade det till
ständerna. Gyllenborg och hans vänner vågade ej
vara envisa. De hade icke något antagligare förslag
att göra, och visste dessutom, huru mycken vördnad
och kärlek svenska folket, oaktadt det nyss timade
uppträdet med Tessin, hyste för bemälte drottning.
Förslaget blef ock i alla fyra stånden bifallet. Vid
inträdet i rådkammaren var Ulrika Eleonora af rörelse
blek och darrande. Det af henne sjelf föreskrifna
helsningstalet upplästes af hofkansleren von Kochen,
och innehöll förnämligast uttryck af makans sorg
öfver makens lidanden, och tillika af hennes varma
önskan att kunna, sade hon, a/skafja allt, som gjort
regeringsbördan så tung, att hans majestät fallit i sin
närvarande svåra sjukdom; hon och riksråden borde
hädanefter aflägsna allt, som kunde såra en så mild
och nådig furste. Gyllenborg och De la Gardie togo
de klandrande uttrycken åt sig och begärde att få höra
talet omigen uppläsas. Det skedde, hvarefter båda
försäkrade, all de med sitia motsägelser aldrig velat
be-dröfva hans majestät, utan blott enligt pligt och
öfver-tygelse bevaka fäderneslandets bästa. Deras
anmärkning ledde ej till någon åtgerd.
Sålunda blifven regentinna, utvecklade Ulrika
Eleonora nu liksom förra gången en arbetsamhet,
kraft och rättrådighet, som erinrade om fadern. Afven
sökte hon åstadkomma förlikning partierna emellan,
och bad fördenskull Gyllenborg och De la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
