Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarjehanda försnillningar, och att föreståndarne hade till
sin personliga fördel användt mycket af de summor,
ständerna anslagit till verkets förkofran.
Återkommen till Stockholm hösten 1738, begärde han med
då varande regentinnan Ulrika Eleonora ett hemligt
samtal för att meddela sina både vigtiga och
ömtåliga upptäkter. Sedermera blefvo dessa framlaggda
också för ständerna, bland hvilka de naturligtvis
väckte mycket uppseende. Flertalet bland prester,
bönder, i början också bland borgare, talade för
Adlerstedt; men Hattarna, i synnerhet de på
riddarhuset, tvärtom. Förbittringen blef så mycket
häftigare, som delegarne i besagde företag voro
till största delen Hattar, hvilka naturligtvis gjorde
allt för att rädda sig undan den hotande faran och
för att tillintetgöra vigten af Adlerstedts anklagelse.
Dennes upptäkter hade till en del blifvit gjorda
med tillhjelp af en vid Alingsås-verken anställd man.
Men nu sökte Hattarna under allahanda
förevändningar aflägsna samma person, på det hans
vittnesmål ej skulle kunna åberopas[1]. Det var ock på
innehållet af de i Alingsås förda räkenskapsböckerna,
som Adlerstedt grundade sina påståenden. Men han
hade icke medtagit samma böcker, icke ens bestyrkta
afskrifter ur de vigtigaste sidorna. Knappt blef också
ifrågavarande anklagelse bekant, förr än
styresmännen öfver nämnde inrättning läto samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
