- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 34. Fredriks regering. H. 4. Striden mellan Arvid Horn och Karl Gyllenborg samt Ulrika Eleonoras och Arvid Horns sista år /
132

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

räkenskapsböcker omskrifvas på sådant sätt, att de af Adlerstedt
anmärkta underslefven försvunno. Denne kunde ej
bevisa sina påståenden, utan blef som lögnaktig
förtalare utvisad från riddarhuset. En tillsatt
undersökningsnämnd ogillade anklagelserna, hvilka på grund
deraf förföllo. Så framställdes saken af mösspartiets
skriftställare. Hattarna åter påstodo att både
undersökning och anklagelse voro af Horn och af
Mössorna tillställda, egentligen för att störta i synnerhet
Höpken, föremålet för deras både hat och fruktan.

Hvilkendera hade rätt? Vi kunna ej besvara
frågan. För Mössorna talar, att Kierman och
Plomgren voro af många, och Höpken af de flesta
samtida författare misstänkta för mycken egennytta;
likaså, att staten måste kort derpå och med betydlig
förlust öfvertaga det af Höpken gynnade
Wedevågsverket[1]; och slutligen, att enligt många äfven
opartiska personers vittnesbörd hafva åtskilliga bland
ifrågavarande inrättningar medfört åt fäderneslandet ringa
eller ingen fördel. Mot Adlerstedt talar, att han och
hans far befinnas hafva varit i den tidens politiska
rörelser invecklade så ofta och på sådant sätt, att
deras, partimännens, ord ej kunna antagas som
fullgilltiga bevis; — likaså, att Jonas Alströmer,
förnämsta styresmannen öfver inrättningarna i Alingsås, var
af sin samtid ansedd och måste af efterverlden
betraktas som en redlig herre, den der brann af den
mest oegennyttiga kärlek till sitt fädernesland. Det
tyckes dock, som skulle äfven han hafva stundom
tillåtit sig att begagna klandervärda medel för
ernåendet af det stora och fosterländska ändamålet,
svenska näringarnas uppblomstring. Det berättas


[1] Danska ministern skref i April 1739, att emedan Höpken
var förnämsta delegaren i Wedevåg, gåfvo Hattarna till
dess upprätthållande nya förskott; ehuru några bevisat
solklart, huru alltsammans är blott underslef och
bedrägeri
(»lauter Unterschweif und Betrügerey»), och huru
kronan gör dervid stora förluster.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:06:29 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/34/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free