- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 34. Fredriks regering. H. 4. Striden mellan Arvid Horn och Karl Gyllenborg samt Ulrika Eleonoras och Arvid Horns sista år /
138

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att de kunde visas för svenskarna och locka dessa till
krigiska beslut. Tillika utspriddes nya smädeskrifter
mot dem, som ogillat ifrågavarande underhandling.
Hemliga Utskottet var lätt vunnet. Der omtalades
triumferande, huru 40,000 svenskar skulle snart
infinna sig i Petersburg. Enligt en annan berättelse
skall samma utskott, uppspeladt af krigslystnad och
af en riklig middagsmåltid, hafva beslutat ingå med
Turkiet till och med ett anfallsförbund; men att man
dagen derpå ångrat sig, sedan nämligen vinet
bortdunstat, och Tessin framställt åtskilliga betänkligheter.
Man ville fördenskull och tills vidare åtnöjas med ett
blott skydds-förbund. När nu Hemliga Utskottet
fattat härutinnan sitt beslut, måste rådet rätta sig
derefter, hvarvid dock Horn så mycket möjligt ställde
ordalagen så, att Sverge skulle hafva fria händer till
iakttagande af sitt eget bästa. Det oaktadt kunde
dåvarande regentinnan Ulrika Eleonora icke förmås
att bifalla. Öfverröstad af rådets flertal, förklarade
hon till protokolls, att hon ansåge ett förbund med
kristendomens arf- och hufvudfiende, turken, icke vara
öfverensstämmande med de kristnas pligter, ej heller
vara ett sådant försvars-medel, som den högste Guden
tillåtit oss bruka. Allt derföre,
sade hon, och till
mitt tunga samvetes tillfredsställande förklarar jag
härmedelst, att jag ingen del tager i främjandet af en
sådan underhandling.


Medelst genomdrifvandet af nämnde förbindelse[1]
hade Gyllenborg och hans vänner lättat utsigterna för
ett blifvande krig mot Ryssland, och skaffat sig ökad
anledning både att ett sådant påyrka och tillika att
som rädda gubbar och lumpna nattmössor utmåla de
statsmän, hvilka detsamma afstyrkt[2].


[1] Den hann ej formligen undertecknas förr än d. 2 Dec. 1739.
[2] Rådsprot. samt Danska, Franska, Österr. och
Preuss. min. br.
från denna tid. — Dresden.
Finckensteins Mémoire de ce qui s’est passé etc. — Upps. Bibl.
Rosenhan. saml. Fol. 15.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:03:51 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/34/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free