- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 34. Fredriks regering. H. 4. Striden mellan Arvid Horn och Karl Gyllenborg samt Ulrika Eleonoras och Arvid Horns sista år /
142

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

konungen af Sverge försatt i nödvändighet att tillåta
svensk-ostindiska kompaniet begagna sig af
vedergällningsrätten.
[1] Hotelsen var en löjlighet; emedan
hvarje sansad person ganska väl visste, att det svaga
svenska handelskompaniet icke förmådde lyfta ett finger
mot det engelska. Också hade alla rådsherrarna utom
de af hattpartiet afstyrkt åtgerden såsom ändamålslös,
kanske vådlig; och Fredrik och Ulrika Eleonora
förklarade sig icke vilja i densamma hafva någon del;
ja, drottningen lät tillställa utskottet en afskrift af
detta varnande rådsprotokoll; men förgäfves.
Hattarna fordrade omigen, att det hotande budskapet skulle
till Finch frambäras, och detta skedde nu genom
Gustaf Bonde och med de ordalag, att, om ersättning
uteblefve, kunde hans svenska majestät icke hindra sitt
ostindiska kompani från att utöfva vedergällningsrätten.

England mottog hotelsen med en viss förtrytelse, men
svarade sedermera med lugna, någongång gäckande
ord, och frågade bland annat, hur och när
svensk-ostindiska kompaniet ämnade utöfva bemälde
vedergällningsrätt? Hattarna vidhöllo dock sina åsigter,
måhända i hemlighet uppmuntrade af Frankrike. En
annan tillkommande omständighet ökade modet.
Mellan Danmarks konung å ena sidan och Englands i
egenskap af Hannovers kurfurste å den andra hade
uppstått åtskilliga tvister, rörande en obetydlig ort
vid namn Steinhorst, belägen i lauenburgska landet.
Till följe af ett nyligen afslutadt förbund, anhöll
Danmark om Sverges hjelp, i fall saken skulle öfvergå
till vapenskifte. Hattarna med sitt hat mot England
och sin längtan efter krig voro genast färdiga, och
de ifrigare bland dem omtalade, huru man kunde och
borde begagna detta tillfälle att återtaga Bremen.
Hemliga Utskottet lofvade fördenskull icke blott den
i fördraget bestämda hjelpsändningen, utan ock, om
så behöfdes, en ökad styrka, hvarjemnte befallning


[1] D’user de répressailles, enligt Lynar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:06:29 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/34/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free