Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
talet af desamma kunna vi icke bestämdt uppgifva;
men för åren omkring 1736—1740 hafva vi sett
utgångna åtminstone 8 från Mössorna och öfver 20
från Hattarna, de sednare häftigast, men äfven qvickast.
Sistbemälte parti kunde näml. mer än det andra
begagna stora ord och lilliga känslor, talande till
inbill-ningskraften, smickrande för stoltheten och värmande
för fosterlands-kärleken; — hvarföre ock Hattarna
fingo och måste få på sin sida många bland landets
skalder, t. ex. Dalin, Hesselius samt bröderna Karl
och Olof Gyllenborg, oberäknadt alla de småförfattare,
som fuskade i yrket. Till råare sinnens förlustande
och förledande utspriddes ock smädeskrifter, hvilkas
klumpiga s. k. qvickhet bevittnade så väl författarnes
som läsarnes låga bildningsgrad; skrifter t. ex. om
det sätt, hvarpå Mössorna ville till den sjuka statens
botande använda ena gången en Boncle-kur (Gustaf
Bondes åsigter); en annan gång »ungerskt vin»
(Ungern v. Sternbergs vältalighet). Det gemensamma
och hufvudsakliga syftemålet var dock att till krig
locka, reta och om möjligt tvinga folk, ständer och
regering; ty, hette det:
Vi lefva nu i frid. Men ofta bättre är
Att taga del i det, som riket gagna lär.
Än sitta enslig still’ och se, hur andra sträfva
Att vilja hafva mer till det, de orätt fått.
Vi bjuda icke till, fast ryssar för oss bäfva.
Att taga vårt igen, som listigt från oss gått.
o. s. v.
Genom dessa och dylika medel blefvo många
sinnen uppeggade till en förbittring så häftig, att re-
äfven händelserna i en dager, som är mot Gyllenborgs
vedersakare Fredrik, Ulrika Eleonora och Arvidj Horn
fipndtlig. till och med orättvis. Uppgifterna äro näml.
ofta stridande mot sanningen (se 3ÎJ. 189—190); men
det oaktadt har skriften länge och i betydlig mån legat
till grund för den historiska teckningen af berörde t ide—
hvarf och personer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
