- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 34. Fredriks regering. H. 4. Striden mellan Arvid Horn och Karl Gyllenborg samt Ulrika Eleonoras och Arvid Horns sista år /
160

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Utskottet. Men emedan den rörde icke blott
Güntherfeit utan ock Ture Bielke och drottningen, hvilka
båda och i synnerhet den sednare åtnjöto mycket
anseende, ville ingen sätta sig i spetsen för
käromå-let. Det berättas, huru partiet sökte dertill öfvertala
en fänrik vid gardet, vid namn Otto Wilhelm l)e Geer,
en bland de ifrigaste medlemmarna af lagercrantzska
fritroppen; och att man till belöning erbjöd en
kaptensbeställning inom fransyska hären, men att
De Geer vägrade. Hattarna tröstade sig under tiden
med det hopp, att livad grefve Bielke beträffade,
skulle den uppskjutna hämnden drabba honom så
mycket tyngre, när han inom kort blefve tillika med
de öfriga mösspartiets riksråd ställd till ansvar inför
Hemliga Utskottet.

Sedermera och frampå hösten blef väl denna
stora rättegång öppnad, men, enligt livad nyss
berättades, icke med den framgång, Hattarna önskat.
Partiets ledare funno alltså nödvändigt vara att på
hvarjehanda sätt än mer uppreta sinnesstämningen,
och besloto att för sådant ändamål och till livad pris
som häldst återupptaga saken om
landtmarskalks-valet. Det skedde genom en redan tillförene omtalad
person, näml. den då fyratiotvå-årige löjtnanten
Björnberg, hvilken till följe af redan beskrilna l) öfverllöd
på krigsbefäl, hade i tjugu års tid stått obefordrad,
och nu var en bland de häftigaste kämpar,
Lagercrantz egde att använda. Den anklagelse-skrift, han
i ämnet framlemnade, var dock i hållning och ordalag
så väl hopsatt, att något hvar trodde henne fluten,
icke ur Björnbergs, utan ur Tessins penna, hvartill
dock den sednare nekade, under försäkran, att det
sår, han vid berörde landlmarskallcs-val erhållit, hade
sedermera af deras majestäters helande hand blifvit
läkt. Huruvida mellan drottningen och Tessin någon
dylik helande och läkande försoning blifvit ingången,

’) 33. 169, 170.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:03:51 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/34/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free