- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 34. Fredriks regering. H. 4. Striden mellan Arvid Horn och Karl Gyllenborg samt Ulrika Eleonoras och Arvid Horns sista år /
170

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

denne man har, enligt samtida berättelser, den sista
mot Horn företagna stämplingen blifvit på följande
sätt bedrifven.

Några Tessins utliggare infunno sig hos Löwen,
och talade am höjden af den förbittring och vådan
af den anklagelse, lör hvilken svärfadern var utsatt,
och huru denne slutligen torde blifva dömd från ära
och gods, till sorg, nesa och förlust lör hans
släg-tingar, deribland ej minst för mågen, arfvingen,
Löwen sjelf. Derjemnte tillkännagafs, att, om Horn
frivilligt toge afsked, vore alla faror, alla förluster
aIböjda ; ty Hattarna skulle då gerna nedlägga sina
klaeomål och till och med låta Horn få behålla alla

°

nu innehalda löneförmåner. At Löwen, i händelse
han kunde öfvertala svärfadern till afsked, lolvades,
säger man, riksråds-värdigheten som belöning. Till
följe af dessa skrämskott, dessa lockelser, måhända
ock af verklig öfvertygelse, började Löwen att gång
efter annan och alllid i besagde rigtning tala mud
Horn och med dess grefvinna. När råd och
vanliga böner blefvo fruktlösa, skoll han till och med
under knäfall bedt den gamle i tid vika undan för
ovännernas raseri. Horn svarade: jag tror nog, all
fienderna kunna tilläta sig allehanda våldsamheter ;
men jag har godt samvele och skall aldrig af /ruklan
för min person öfver gifca den rättvisa saken. Men
om Horn var ihärdig, så voro Hattarna det icke
mindre. Af verklig eller låtsad vänskap infunno de
sig, den ene efter den andre, och i synnerhet Karl
Sparre och Tessin, och talade med den gamle
statsmannen om hans höga ålder, försvagade krafter och
behof af h v i la, likaså om partiernas förbittring och
om den hotande utgången; men slutligen ock om
motståndarnes benägenhet att för en dylik fiendes
återtåg bygga gyllene broar; d. v. s. att i händelse
af hans frivilliga afsked nedlägga alla anklagelser och
medgifva stora fördelar. Härtill kom en mindre tvist
mellan Horn och konungen och ett efter den sednare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:19:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/34/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free