- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 34. Fredriks regering. H. 4. Striden mellan Arvid Horn och Karl Gyllenborg samt Ulrika Eleonoras och Arvid Horns sista år /
175

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dess sista månader föreföllo. Vi lemna en kort
teckning af de märkligaste bland dem.

FORTSÄTTNING AF RÄTTEGÅNGEN MOT RÂDSHERRARNA
AF MÖSSPARTIET.

Det var bos mången riksdagsman en fast tro
ocb hos hattpartiet tillika en glad förhoppning, att
genom Horns afskedstagande skulle hans anhängare
inom rådkammaren lockas eller skrämmas att följa
exemplet. Men detta blef icke händelsen. Missnöjda
mod Horn för det sätt, hvarpå han öfvergifvit förra
vänner, ämnade dessa för verlden ådagalägga, att de
också hcnom förutan egde mod och kraft att
fort-sä’ta striden. Ulrika Eleonora ställde sig och med
öppen beslutsamhet på deras sida. Målets utgång
syntes ännu mycket oviss.

Men i fall rådsherrarna frikändes, skulle sådant
blifva en mördande vederläggning af de skymfliga
rykten och beskyllningar, hattpartiet hade mot dem
kring hela landet utbasunat, bvarjemnte Bonde och
ej Gyllenborg skulle komtcit att efterträda Horn i
kansli-president-sysslan. För att undvika denna dubbla
motgång måste således Gyllenborg och hans vänner
ytterligare anstränga alla sina krafter, och noga
beräkna sättet för deras användande.

Det var i detta hänseende klart, att ju flere
personer man angrep, desto kraftigare motstånd hade
man att vänta. Fråga uppstod alltså derom,
huruvida man ej kunde och borde med sin anklagelse gå
helt och hållet förbi några bland de med Horn
Iik-tänkande riksråden. Den, som i ty fall först kom i
fråga, var Sven Lagerberg. Denne hade visserligen
röstat för rysska förbundet 1735 och var således till
den gjorda ankiagelsen lika skyldig som de andra.
Men Hattarna kände sig oundgängligen behöfva
honom och hans erfarenhet, drift och pålitlighet såsom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:03:51 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/34/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free