- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 34. Fredriks regering. H. 4. Striden mellan Arvid Horn och Karl Gyllenborg samt Ulrika Eleonoras och Arvid Horns sista år /
183

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

felat icke af okunnighet utan genom sakernas
förvrängande efter deras enskilda afsigter. Märkligaste
talarna mot rådet voro bland adeln Boje, Henning
Gyllenborg, A. J. v. Höpken, K. E. Lewenhaupt, Karl
Sparre, Stjernstedt och Törne, och bland borgrarna
Kierman, Plomgren och Benhorn. Den unge, -redan
nu vältalige Anders Johan von Höpken utbredde sig
öfver den Ijufva frihetens fördelar, och beskref, huru
den af nu herrskande rådsparti hotades. Idag, sade
han, t dag skall dock af göras, om svenska folket har
någon frihet eller ej. När flere äfven bland Hattarna
talade med aktning om Bondes och Bielkes personer,
och med deltagande om deras slägter, inföll Benhorn:
om deras, ja om hundradetals slägter blifva missnöjda,
sa blir deremot hela Sverge nöjdt. — Alstrin, en
bland presterna, sade: jag vill icke hafva del i
följderna af den stränghet, man nu söker utöfva.
Lewenhaupt svarade: och jag vill icke hafva del i
någon här visad flathet, hvarpå Benhorn tillade: och
jag vill ej hafva del i den oreda, lagens förakt skall
medföra. Strängast bland alla var måhända
Lewenhaupt, hvilken med understöd af Karl Sparre påstod,
att, i fall man skonade rådsherrarna, skulle dessa allt
framgent samsälla sig mot rikets bästa, endast för att
skydda sig sjelfva; och han skall en gång hatva i
häftigheten låtit undfalla sig orden: Kopf ab! ’).
Partiets påstående var, att alla de anklagade skulle
afsättas. Tessin sade dervid: mitt samvete blöder, så
ofta här talas om en härd dom. 1 fall sådant är en
svaghet, så tillstår jag densamma, och rår ej för, att
jag ännu icke finner mig i tillstånd att göra
propositionen. Lagercrantz sade sig öfvertygad om dessa
landtmarskalkens känslor; men förklarade tillika, att
utskottet måste handla oberoende af alla dylika
be-vekelsegrunder.

Några bland Hattarna tillstyrkte lindrigare åtger-

4) Hufvudet af.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:19:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/34/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free