- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 34. Fredriks regering. H. 4. Striden mellan Arvid Horn och Karl Gyllenborg samt Ulrika Eleonoras och Arvid Horns sista år /
189

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han hade ock, äfven lian, bifallit det nu öfverklagade
rysska förbundet, hvarfÖre många väntade, att
utskottet skulle begagna tillfället och bestraffa honom
först och främst och mer än någon bland de öfriga.
I början blef han ock jemnte de fem nyssnämnde
rådsherrarna anklagad, men sedermera vid utslagets
afkunnande med tystnad förbigången. Samtiden
kände orsakerna, och efterverlden bör lära känna dem.
Derföre se här!

Befarande Hattarnas slutliga seger, och väl kän-

C 0 7

nande rättvisan af de anklagelser, som kunde rigtas
mot honom och mot hans dotter, hade Taube under
riksdagens lopp sökt ställa sig in hos Gyllenborgs
parti för att i tid bereda sig skydd mot den hotande
stormen. Troligtvis hade dock detta varit förgäfves,
så framt ej Fredrik, bevekt af dotterns böner och
tårar, hade till hans räddning ansträngt alla krafter
och underkastat sig hvarjehanda förödmjukelser, ända
derhän, att med framställningar i sådan väg begära
bjelp af sina svåraste motståndare, herrarna inom
generals-ligan; — och så framt ej dessa och i
synnerhet Gyllenborg velat begagna tillfället att genom
sådan eftergifvenhet vinna Fredrik och skilja honom
från Mössorna. Det tyckes äfven, som bemälte
konung och ledarne af hattpartiet hafva vid denna tid
i tysthet lofvat hvarandra, de sednare att nedlägga
anklagelsen emot Taube, den förre att ej längre
understödja de fem riksråden. Han hade dock förut
velat ställa sig på dessas sida. I utkast finnes
verkligen en hans försvarsskrift lör nämnde herrar, som
det tyckes, ämnad att till ständerna öfverlemnas.
Men af nyssnämnde eller af någon annan för oss
obekant orsak kom detta ingen gång till
verkställighet. — Taubes ifrågavarande frikännelse blef deremot
genomdrifven på efterföljande sätt.

När han tillsammans med de fem rådsherrarna
var den 18 Febr. 1739 till Hemliga Utskottet
inkallad för att yttra sig rörande rysska förbundet, androg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:19:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/34/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free