- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 34. Fredriks regering. H. 4. Striden mellan Arvid Horn och Karl Gyllenborg samt Ulrika Eleonoras och Arvid Horns sista år /
208

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

äfven med den mot Horn tillförene mycket
fiendtlige Sam. Akerhielm. Hos Mössorna var
naturligtvis harmen än större. Många bland dem drogo
sig väl undan till landets eller tystnadens
overksamhet; men andra blefvo öfver de s. k.
Hättebrö-dernas våldsamheter förbittrade ända derhän, att fråga
om öppet motstånd väcktes. Man säger, att
bondeståndets talöman lofvat Fredrik härar af väpnad
allmoge; — att man uppmanat honom för tillställande
af sådana rörelser begifva sig till Dalarna; — att
prost- och bonde-stånden erbjudit sig resa hem och
dymedelst sönderbryta riksdagen och tvinga till
sammankallande af en ny *). A andra sidan ville äfven
Gyllenborg och hans parti våga det yttersta, för att
begagna den nu ändtligen framskymtande möjligheten
att genomdrifva sina länge närda önskningar. Emedan
på ofvanbeskrifna sätt de fiesta Mössorna och flere
bland de sansade Hattarna dragit sig tillbaka, såg man
återstoden eller kärntroppen af sistnämnde parti rusa
fram med en djerfhet och ett öfvermod, som verkligen
kunnat drifva motståndarne till förtvifian och
våldsamheter, i fall nämligen någon passande anförare framstått.
Men de utmärktaste inom mösspartiet, nämligen de
anklagade rådsherrarna, voro dels äldre, dels fredligt
sinnade män, de der undveko ytterligheter och
ingalunda ville blottställa fäderneslandet för da olyckor,
kanske ej heller sig sjelfva för de vådor, ett längre
och våldsamt motstånd skulle föranleda. Måhända
de ock fruktade, att anses hafva blott af personliga
beräkningar och egennytta fortsatt den äfven för
fosterlandet vådliga striden. Alltnog! De beslöto gifva vika
och sjelfmant begära afsked. Aftonen förr, än detta
skulle ske, uppvaktade; de konungen och
tillkänna-gåfvo nämnde sitt beslut samt anhöllo, det han måtte
vid sjelfva afskedstagandet låta i rådsprotokollet
inflyta några gillande ord om det sätt, hvarpå de för-

*) Danska min. br. d. 20 Mars 1739

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:19:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/34/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free